Arvtagerskan av Lina Forss

Hon är ung, framgångsrik och arvtagerska till Firman. Sofi Enhörning har hela världen för sina fötter, ändå är det något som skaver …

När en kris hotar bolaget tvingas Sofi ta in en företagskonsult. Konsulten är ingen mindre än den skandalomsusade Peder Wikingsson, före detta elitryttare och professor på Handelshögskolan. Som om bolagets problem inte vore nog överrumplas Sofi av de starka känslor Peder väcker hos henne. Medan hon får allt svårare att motstå konsulten väntar hennes blivande make, godsherren Otto Bååth, ovetandes hemma på gården.

Skvallerpressen avslöjar den förbjudna romansen, Otto blir alltmer krävande och Firmans börskurser faller. Sofis värld håller på att rämna. Vem kan hon lita på i en värld där pengar styr? Och vem ska hon välja – pålitliga Otto, den trygga famnen i alla lägen, eller den karismatiske Peder, som ger henne allt hon någonsin drömt om?

Arvtagerskan är den första boken i Stockholm romance, en romantrilogi om stark passion, laddade intriger och målmedvetna kvinnor.

Jag tycker så mycket om Lina och hon har skrivit fina ungdomsböcker, men jag kan tyvärr inte säga att jag fastnade för Arvtagerskan.

Jag gillar verkligen att läsa om starka kvinnor – och män – som gör allt för att höja dom istället för att trycka ner dom, men jag föll inte för Peder alls. Han kändes som en enhörning och sådär “för bra för att vara sann” på ett inte så angenämt sätt. Peder hade passat så mycket bättre som kvinna! Lesbisk romance? Jag tyckte däremot om Sofi och hur hon verkade som person, men allt snack om företaget var en ren snoozefest. När Otto och hans mamma kom på tal så förstod jag mig inte alls på Sofi, inget sex är så bra att man står ut med sånt. Det jag tyckte bäst om i boken var förstås sexet och snusket. För ja, jag är verkligen en snusktant…

Något jag störde mig lite på var hur det var skrivet. När mycket sägs öppet i en dialog, men helt plötsligt så blir dialogen en del av berättandet. Exempelvis när något ställer en fråga: “Hur mår du?” så kan det fortsätta med: Hon svarade att hon mådde bra. Istället för att man fortsätter med ett direkt svar. Jag föredrar ren dialog helt enkelt. Annars så tycker jag om hur Lina skriver i resten av boken. Det är spännande.

Nu är jag inte något stort fan av just nutida romance utan föredrar historisk sådan. Jag gillar när man bryter könsrollerna i historisk tid, alltså icke tidstypiskt, men det är så roligt att läsa om. Jag är barnsligt förtjust i Harlequin-böcker och romance ändå, men då läser jag mest om “vanliga” kvinnor, som inte är arvtagerskor, rika eller har chefsarbeten. Författare är roliga att läsa om! Som i Prata omkull mig 😉

Jag vill verkligen läsa mer romance från Lina, fast om någon fattig stackare som mig själv kanske? Det är ju väldigt viktigt för mig att jag kan relatera till åtminstone någon i boken och jag kunde bara relatera till sexet och kanske Sofis kompis i Arvtagerskan, en person som borde fått större utrymme! Hon var härlig!