När man bara ska bläddra igenom en ny bok för att se vad den handlar om, men istället råkar läsa klart hela boken, då vet man att det är en bra bok! Det är något speciellt med just äldreboenden och putslustiga åldringar som jag tycker gör läsningen lite roligare. Den här typen av mysiga deckare, i stil med flera av Agatha Christies klassiker, är helt i min smak och det är alltid en bonus om huvudpersonerna har ett gulligt sällskapsdjur som sidekick.

Det enda som gjorde att jag kom av mig något var att det i de sista kapitlen känns som om det saknas en konfrontation med mördaren. Om jag inte råkade hoppa över något kapitel så får vi väl inte vara med om något gripande och jag känner mig något snuvad på konfekten när Frank knyter ihop säcken på slutet. I övrigt är det en ypperligt underhållande mysdeckare. Och jag håller med om att det är på tiden att Wallander lämnar över Ystad till någon ny!