Boken påminner mig en del om hur det var när jag läste Johanne Hildebrants Sagan om Valhalla för första gången, det är en intressant familjehistoria som sträcker sig över flera år och generationer. Jag gillar Seiri som känns som en stark och intelligent kvinna som får genomlida en hel del som kvinna i en värld styrd av män. Trots att handlingen utspelar sig i en fiktiv medeltid där personer, platser och händelser är tagna ur författarens fantasi så skulle jag ändå inte kalla det fantasy, lika lite som jag kallar tidigare nämnda Valhalla-serie för fantasy. Det är en historisk roman som är ytterst välskriven och läsvärd. Hade den inte varit så förbaskad lång – det känns som att läsa en hel trilogi i en och samma bok – så hade jag gärna läst vidare på nästa bok direkt. Men nu blev jag lite övermätt och kommer nog att vänta ett tag innan jag läser fortsättningen.