Jag måste börja med att erkänna att det här var den första boken jag läste av Sara, trots att det är del fem i serien om Emma Sköld. Som tur är så är de fristående och jag gillar när böcker i serier, oavsett om de är fristående eller ej, tar upp det som hänt i tidigare delar. För ofta så går det ett par år mellan böckerna och det har hänt att jag glömt bort vissa personer och händelser när jag börjar på den senaste boken.

Det bästa med Saras böcker är att det går i ett högt tempo och kapitlen är korta, vilket gör att man “bara ska läsa ett kapitel till” och då sträckläser hela boken i ett svep.

Just Tiggaren har ett aktuellt tema i och med intåget av EU-migranterna för några år sedan. Jag förstår inte varför vissa är så hatiska mot de här människorna, det är fruktansvärt när ens hemland sviker sina medborgare så att de tvingas ge sig iväg för att deras familj ska få ett bättre liv. Jag själv är betydligt mer arg på grannar som röker eller barn som skriker än fattiga människor.

Men åter till boken. Jag kom snabbt in i handlingen och anade ganska omgående vart den var på väg. Även om jag kände på mig vissa saker, så var det en riktigt spännande bok, med välskrivna karaktärer och jag kommer att kasta mig över både de äldre böckerna och den senaste, Syndabocken, nu i sommar.