Min typ av bok helt klart! Halvporrig vampyrromantik med inslag av tantsnusk och odödlig kärlek mitt i all lust och död. Finns mycket negativt att säga om själva översättningen, men fokuserar man på historien och karaktärerna så kan man se förbi den – funderar på att läsa boken på engelska också för att se om den är bättre på originalspråket, fast nu har man säkert fäst sig vid de försvenskade uttrycken.
Amanda är arketypen av vad jag vill att en huvudkaraktär ska vara; kvinna, ung, lugn, vanlig, “the one” och har hemliga magiska krafter. Samt en lång blond vampyr/kille som dyrkar marken hon går på. Yay! Så ska det se ut tjejen!
Jag avskyr tillgjorda karaktärer och Amanda är så långt man kan komma ifrån tillgjord, hon är udda och ändå helt normal. Kyrian verkar helt klart mumsig, men det brukar den typen vara. Jag gillade själva storyn och har alltid älskat grekisk mytologi så jag ser fram emot att läsa Sherrilyn Kenyons andra böcker om mörkerjägarna – får se om det blir på svenska eller engelska.