För att ni ska slippa känna er förda bakom ljuset av bokens baksidetext, så bör man veta att det här är sista boken i en trilogi som skrivs i omvänd ordning. Den här boken handlar om slutet på Huldas karriär som kommissarie och de andra två böckerna utspelar sig när hon var yngre. Lite trist då jag gillade att läsa om den här äldre Hulda och jag blev frustrerad av slutet som inte alls är särskilt spektakulärt så förvänta er inte det, för då kommer ni att bli besvikna. Hopplösa slut är inget för mig egentligen, men det är en förbaskat bra skriven bok (säkert inget för dom som gillar snabba vändningar och högt tempo) och jag älskar verkligen Hulda som den torra, men väldigt smarta karaktär hon är. Som en kvinnlig Leif GW på sätt och vis. Så jag kommer självklart att läsa böckerna som utspelas innan denna!

Något som störde mig under läsningen dock var kyrkan på omslaget som jag inte tycker passar in alls på bokens handling, då det bara förekommer en kyrka vid ett tillfälle i boken. Det säger inte mycket om vad boken handlar om och jag tycker att omslagen för The Darkness på engelska var betydligt mer i linje med handlingen.