Jag brukar inte instämma i hyllningskörer, men det här var en bok värd all hype! Utanförskapet som Kya tvingas genomlida tack vare sina föräldrars vanvård har jag lätt att ta till mig, även avskyn inför skolan men samtidigt kärleken till att lära sig själv allt det som intresserar en. Det är långt ifrån en klassisk mordhistoria och jag var mer intresserad av biologin än Kyas kärlekshistoria – även om jag gillade Tate. Miljöbeskrivningarna är fantastiskt beskrivna, karaktärerna likaså. Jag plöjde boken i ett svep för att få reda på vad det var som skulle hända med Kya och vem det var som hade haft ihjäl mansgrisen. Språket i boken tilltalade mig verkligen och slutet var sådär tillfredsställande som ett slut bör vara. Mycket trevlig bok att få läsa med min bokcirkel och kul att vi alla hade olika åsikter och betyg på den!