Nästan bra på livet är en svidande vacker berättelse om en fars kärlek till en dotter som inte är som alla andra. När Lova föds är hon varmt efterlängtad. Trots att Conny tvivlar på sin egen förmåga att vara en bra far, älskar han henne bortom alla ord.
Men snart väcks en oro inom honom. Varför är det så svårt att få kontakt med Lova? Utvecklas hon verkligen som alla andra barn? Och hur gör man för att nå fram till ett barn som lever i en helt egen värld? När vardagen blir allt svårare att tackla, glider Conny och dottern ifrån varandra.
Nästan bra på livet är en självbiografisk roman om att falla igenom som människa, och om att komma tillbaka. Det är aldrig för sent att hitta hem.
Det här är en sjukt välskriven och självutlämnande bok om ett ämne som man sällan får läsa om. För mig är det lite för close to home då jag själv har en autismdiagnos och jag läser för att komma bort från min verklighet med alla svårigheter som kommer med att vara född annorlunda. Det var ett helvete att lära sig sådant som kommer naturligt för andra människor, som exempelvis att känna empati för andra. Det är därför alltid svårt att betygsätta någons liv, vilket är anledningen till varför jag i stort sett aldrig tackar ja till att läsa biografier eller berättelser baserade på verkliga händelser. Jag vet inte vem som borde läsa den här boken annat än Connys dotter och familj, den är på tok för personlig och privat för min smak.
Boken finns hos: Bokus
