Det här är en sådär perfekt mysbok att bädda ner sig i sängen med tillsammans med ett glas rött eller en kopp te. Jag gillar hur Elvira skriver och hur hon refererar till andra klassiker i förbifarten. Det gör att jag lättare tar till mig handlingen och karaktärerna, då jag ganska fort förstod att Eric var en Mr Rochester-typ även fast Sofia kommer för att ta hand om en park istället för ett barn som Jane Eyre. Just själva parkskötseln tyckte jag extra mycket om och jag hade gärna läst mer om det.

Jag får därför även vibbar av Den hemliga trädgården som är en av mina stora favoriter genom tiderna – inklusive den underbara filmen från ’93! Men den står på egna ben och jag gillar att det finns två potentiella kärleksintressen istället för en, vilket gör det hela lite extra spännande.

Slutet tyckte jag dessvärre var lite krystat och framskyndat. Hela biten med Sofias bakgrundshistoria och det hon förlorat och det som skedde på slutet (vill undvika större spoilers här) kändes överflödigt och tillförde inget till den annars utmärkta handlingen. Det här är en av de bättre, svenska romance-böckerna jag läst på senare år och jag rekommenderar den till er som behöver lite extra romantik i tillvaron.