Hilma af Klint är verkligen populär just nu. Det släpps både en bok och en film om henne och kvinnorna i hennes liv nu. Jag tänkte att det skulle vara en intressant person att läsa om då jag är fascinerad av det spiritulistiska och den historiska delen även om jag inte är särskilt konstintresserad. Då blev jag förvånad över att jag tyckte bäst om delarna som utspelar sig i nutid om konsthistorikern och hans kärlek. Även den här boken hade vi med som alternativ i bokcirkeln och precis som med Minnesförlusten så är den seg i början, men tar sig mot slutet. Det är en välskriven roman, men inget som fastnar hos mig. Trots att det är en bok om en unik grupp kvinnor så känns inte berättelsen lika unik tyvärr.