Jag har ofta svårt att hålla koll på vem som är vem när det är många huvudpersoner i böcker och de har massor med släkt och vänner, men det är verkligen inget problem i “En snöängel till jul”. Jag fastnade direkt för Margit, sedan Milo och sedan Aida efter ett tag, de växer allt eftersom man lär känna dom mer. Det är givetvis mycket fokus på familjerelationer och nya bekantskaper, men jag tycker ändå att julmyset fick ta plats också. Det är en sån där bok som får läsaren att vilja engagera sig lite mer kring jul och ge något till mer behövande. Oavsett om det gäller människor eller djur så är det en perfekt tid att ta från de “rika” (från sin egen plånbok eller av sin egen tid, om man har turen att ha lite till övers) och ge till de “fattiga”.

Det är förstås extra kul att läsa om platser i Sollentuna som jag besöker var och varannan dag. Märtas berså som nämns har en väldigt fin, öppen – om än privat – innergård med en gångväg rakt igenom som lätt kan användas som genväg på väg till och från centrum. Man kan alltid passera och “se men inte röra” utan problem. Personligen saknar jag det gamla Sollentuna centrum från 90-talet, eller Turebergs centrum som det egentligen borde heta, då det kändes mer öppet och inte var så trångt med alla nybyggnationer tätt inpå och dessa trånga bilvägar mellan husen. Dyrt är det också. Hade inte mina morföräldrar ägt tomt i Sollentuna i över 30 år innan jag föddes, så hade vi nog aldrig haft möjlighet att bo som vi gör idag.

Jag hoppas att böckerna som Birgitta, Sara och nu Johanna skriver får fler att vilja besöka Sollentuna. Kanske kan de göra en sån där bokvandring i kommunen med kartor över platser som karaktärerna besöker. För även om jag har bott här i över 36 år och har utforskat de flesta platserna genom geocaching och många cykelturer, så finns det en hel del kvar att upptäcka. Det är något jag förstått efter att jag läst den här mysiga boken. Det är förstås lite mindre snöslask och bilköer i bokens värld. Så det här är en julbok jag varmt kan rekommendera!