Jag vet inte hur jag kunde missa att läsa boken när den vann Augustpriset för Årets svenska fackbok 2017. Nu läser jag inte så mycket biografier, men det här är inte vilket biografi som helst, det här är en välskriven och lättläst skildring av Ester Blenda Nordströms liv. Det är en smått fantastisk historia om en kvinna som var banbrytande i mångt och mycket. Som så många andra starka och intelligenta kvinnor så drabbades även Ester av ångest och hade mörka perioder i sitt liv, men jag tycker att solskenet ändå lyser igenom i boken och Esters äventyr som grävande reporter i allt från Lappland till Amerika och Sibirien är spännande att läsa om.
Ester Blendas kärleksrelationer känns fortfarande som ett mysterium för mig, även fast det mest sannolika är att hon var en person med många platoniska kärlekar och en stor komplicerad kärlek till sin vän Carin. Hon var före sin tid på många sätt. Det jag fann mycket intressant var att hennes böcker om Ann-Mari måste ha inspirerat Astrid Lindgren till att skriva sina böcker om Pippi, Emil och Madicken då samma ”hyss” återkommer i hennes böcker och Ester Blenda var först även där.
Det enda jag hade svårt för var när Fatima nämner saker långt innan det ska ske i bokens tidslinje. Det passar inte in och stör handlingen, annars så var boken mycket bra skriven. Ester Blenda verkade vara en person som man ville vara nära, med en få förunnad livsenergi. Det var verkligen synd att omständigheterna kring hennes kön på den här tiden hindrade henne från att uppnå sin fulla potential – fast även om kämpade i motvind så kom hon längre än många andra! Att jag inte hade hört talas om henne förrän jag läste boken är helt sjukt. Om det är någon som borde stå med i de Svenska historieböckerna så är det Ester Blenda Nordström.
Tack Forum Förlag för det fina recensionsexet!