Gruvdamen

gruvdamen

Gruvdamen av Daniel Svanberg

Maja vill ha kött.

När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka …

Jag kan inte låta bli att vara förtjust i den här typen av böcker, de är så härligt läskiga! Det är spännande att läsa när man inte vet vad som är verkligt eller inte, när man får höra historien berättas från olika karaktärers synpunkter och när det hoppar mellan nutid och dåtid. Just de partier som utspelar sig när huvudpersonens pappa var liten, var jag extra förtjust i och alla hemskheter som – trots att de inte utförligt berättas – gör att man får kalla kårar utmed ryggraden.

Efter att ha spelat Until Dawn så hade jag en bra bild av gruvor och läskiga monster som lurar där nere vilket gjorde Gruv-Maja till en mer verklig fara i mitt huvud även om hon inte var det enda hotet. I andra genres så tycker jag inte om att läsa om landet vi lever i, men när det gäller skräck så finns det inget läskigare ställe för en bok att utspela sig på!

29 december, 2016

Poppy Pym & Faraos förbannelse

160711-05

Poppy Pym & Faraos förbannelse av Laura Wood

Kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Poppy Pym var bara ett spädbarn när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt på cirkusen, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska föreståndarinnan Madame Pym.

Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning – och skickar henne till den tjusiga internatskolan Saint Smithen’s. Först trivs hon inte alls. Skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men så blir en antik egyptisk ädelsten stulen och det börjar hända saker på skolan… Mystiska saker. Otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna.

Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Det finns en hel del likheter med Harry Potter, det är sant, med de olika husen (döpta efter fåglar jag knappt hört talas om), men magin i Harry Potter finns inte hos Poppy Pym. Jag skulle inte skriva något om det på boken för det skapar onödigt höga förväntningar som även de bästa böckerna har svårt att leva upp till.

Det mysiga med Hogwarts och dess lektioner i magi är inte alls samma sak som en – i stort sett – vanlig internatskola som Poppys. Förbannelsen känns inte så värst spännande och om historien istället hade kretsat kring cirkusen och inte alls utspelat sig på en skola så hade boken varit mycket bättre. Jag kan tänka mig att den här boken passar yngre läsare mer och är tyvärr inte en sådan bok som tilltalar både yngre och äldre samtidigt.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

30 november, 2016

Maresi

maresi

Maresi av Maria Turtschaninoff

Maresi vann det prestigefulla priset Finlandia Junior 2014.

Maresi Enresdotter nedtecknar denna dramatiska händelse i det nittonde året av den trettioandra Moderns styre. Hon har själv tillbringat fyra år i det Röda Klostret men allt började när Jai kom till ön.

Det här var en sträckläsningsbok rakt igenom! Jag har alltid varit fascinerad av klosterliv och det är så skönt att läsa om det i en värld som påminner om vår, men som är mer magisk och intressant. Jag vill bara veta mer efter att ha läst ut Maresi! Turtschaninoff skriver på ett sånt sätt att man inte kan sluta läsa förrän man får veta hur det ska gå. Det är en riktigt bra YA-bok helt enkelt.

De här böckerna är fristående, men jag ville ändå läsa Maresi innan jag läste Naondel, det finns även två böcker till, men de var svårare att få tag på.

5 november, 2016

Ett veck i tiden

160927-03

Ett veck i tiden av Madeleine L’Engle

Den vindlande, spännande och banbrytande Ett veck i tiden är en av 1900-talets stora ungdomsboksklassiker.

Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Äntligen en huvudkaraktär som jag kan relatera till på alla plan! Meg är precis som jag var i hennes ålder då jag också förstod komplicerade saker, men enkla saker kunde jag helt enkelt inte ta till mig. Jag förstår att det var ovanligt att ha en flicka som huvudperson i en science fiction bok och det är en annorlunda berättelse för att vara skriven på 60-talet, fast varför den har fått så stor uppmärksamhet annars vet jag inte. Den är ganska rörig och namnen på fruarna är för lika och blandas ihop lite för enkelt. Fast boken är kort så känns den väldigt lång tack vare de milslånga kapitlen och jag saknar luft mellan meningarna för att kunna reflektera över vad jag precis har läst. Det matas på med text på tok för intensivt för att min hjärna ska orka hänga med, men det kanske är lättare att ta till sig när man är yngre? Det är en okej bok ändå och det är intressant att läsa om de olika dimensionerna och när de skapar veck i tiden för att förflytta sig genom tid och rum. Även om de inte förklarar exakt hur de går väga till för att göra just detta. Något annat som inte förklaras är vad DET är, och jag tycker att det är lite obehagligt att de inte lyckades besegra ondskan i slutändan, vilket var det jag trodde att hela uppdraget gick ut på, inte enbart att hitta pappan. Jag tycker att det är en småmysig, om än rörig, bok som jag är glad över att ha läst.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

4 november, 2016

Tjuren Ferdinand

tjuren_ferdinand

Tjuren Ferdinand av Munro Leaf

Tjuren Ferdinand är en av världslitteraturens stora barnboksklassiker; översatt till fler än 60 språk.

Dess huvudfigur är långt mer berömd än sin författare och hör snarast till mytologin. Alla känner till den snälla tjuren som hellre luktar på blommor än stångas med de andra ungtjurarna och omöjligen låter sig provoceras på tjurfäktningsarenan. Tjuren Ferdinand är en av vår kulturs mest kända symboler för pacifism. Det var också så boken togs emot när den kom ut 1936 – och tankeväckande nog blev förbjuden i flera totalitära länder – och förmodligen var det därför den sägs ha varit Mahatma Gandhis favoritbok.

Det är skönt att läsa om en kille som föredrar att sitta lugnt och lukta på sina blommor istället för att springa runt och slåss. Ferdinand vet att han är stor och stark, men väljer att avstå från det som annars anses normalt för en tjur. Så bra och upplyftande historia – det är INTE ett dugg synd om matadoren, fy för tjurfäktning!

Precis som med boken om Astrid Lindgren så känns det här som den ultimata julklappen till både föräldrar och barn. När man läser och tittar på alla illustrationerna så förstår man vilket bra jobb de gjorde på Disney när de skapade kortfilmen vi ser på julafton varje år. Jag kan nästan recitera hela filmen utantill och rösterna i den svenska dubbningen är så roliga att imitera, så det här känns som en bok som bör läsas högt och då även göra rösterna så lika Disney-adaptionen som möjligt för att verkligen göra boken lika färgstark och levande.

Tack Modernista för det fina recensionsexemplaret!

28 oktober, 2016

Allt som blir kvar

Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom?

Från dagen han klättrade in och sa hej var det något i huvudet som hoppade snett. Med en gång la sig ett lager över hornhinnan och jag blinkar alltid en extra gång innan skärpan fixeras. När det ännu var en påminnelse om att han väntade i min säng kunde jag stå ut. Men nu. Vad händer nu? Han är inte bara i ögonvrån, i periferin en millisekund när jag råkar missta någon annan för honom. Nej, han är snart framför mig, precis där, i varenda person som passerar.

Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls? En mästerlig skildring av den vilsenhet som kan uppstå i gränslandet mellan ungdom och vuxenhet.

När jag läste om boken så tänkte jag direkt att det här inte kommer att vara en bok för mig. Jag får ångest bara av tanken på hur vissa ungdomar lever sina liv. Droger, sex och festande. Bland det minst intressanta som finns att läsa om. Hur orkar ni? Jag älskar snarare att läsa om nördarna eller de utstötta som väljer att avstå från det destruktiva och istället blir introverta och inte skadar sig själva eller utsätter sig för fara för att utvecklas. Matilda är tyvärr ännu en tjej i raden av tjejer som gör allt för att bedöva sig själv för att komma bort från sina känslor och verkligheten. Det första hon gör är inte att ta upp en bok för sin verklighetsflykt utan det är alkohol och droger som gäller. Nu så tyckte jag trots allt det om Matilda och kände med henne även om valen hon gör känns så naiva och ologiska enligt mig.

Den handlar om att bli lämnad och försöka hitta tillbaka till sig själv kan man väl säga. Och att inte veta alls hur man ska göra det, att följa varenda impuls för att överhuvudtaget få känna något alls. – Sandra Beijer

Boken är fantastisk att läsa, det är som poesi. Den är värd att läsa enbart för det och även om historien i sig är väldigt jobbig så blir man glad av hur den är skriven. Jag älskade verkligen språket, karaktärerna och flytet i berättandet, men slutet fick mig att känna mig snuvad på konfekten. Boken är för kort! Det kändes som om det fanns mer till historien än vad vi som läsare får veta. Jag saknade detaljer. Detaljer som krävs för att jag ska kunna ta till mig alla känslor, för att förstå. Nu berättas det från Matildas synvinkel, men jag förstår inte hur man kan behandla sina vänner och flickvänner så, att man inte berättar allt bakomliggande utan väljer att undanhålla information. Det är i min värld lika illa som att tala osanning. Sen är det förmodligen bara jag, men även om karaktärerna är av den förlåtande sorten, så är jag som läsare långt ifrån sådan. Vedergällning, det är min typ av lyckligt slut. Det är en fantastisk bok även om min icke neurotypiska hjärna inte förstår allt.

Tack Natur & Kultur för recensionsexemplaret!