Den otursförföljde Max Crumbly #1 – Skolans hjälte

bokpost-05

Den otursförföljde Max Crumbly #1 – Skolans hjälte av Rachel Renée Russell

Max Crumbly har precis tagit det första steget in i en ny, läskig värld: South Ridge Middle School!

Det är mycket som är toppen med hans nya skola, men där finns också ett stort problem: Doug Thurston, skolans mobbare, vars nya hobby är att låsa in Max i hans skåp.
Om Max bara kunde vara som hjälten i de serier han älskar eller de som han själv ritar och på något magiskt sätt rymma från skåpet och besegra Thurston.
Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten…
Men Max kommer ändå att göra sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver!

Jag älskar verkligen Russells teckningar. De är så simpla, men ändå detaljrika och för handlingen vidare på ett roligt sätt. Har man svårt för att läsa böcker så är det här en perfekt start, för det är nästan mer bilder än text utan att det blir barnsligt. Kan en 30-åring läsa boken utan att tycka att det blir barnsligt så kan nog vilken ungdom som helst göra det.

Precis som med Nikki så är det inte ofta det går som planerat för Max, han har problem med mobbare bland annat. Och inte nog med det så saknar han vänner i sin nya skola, men vad som helst verkar vara bättre än att få hemskolning av sin farmor! Större delen av handlingen i första boken utspelar sig i Max skåp där han blivit inlåst. Eller det händer väl kanske mest i hans eget huvud… Vad som händer när eller om han tar sig ut från skåpet får ni läsa om själva. Men nej! Varför en sån jobbig cliffhanger i slutet?! Nu måste man ju läsa näst bok för att få veta vad som kommer att hända med Max!

Tack till Modernista för det fina recensionsexemplaret.

9 maj, 2017

Vattnet drar

vattnetdrar

Vattnet drar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Om det är något jag tycker om så är det våra vackra svenska skogar och vatten. Hade jag möjlighet så skulle jag bosätta mig ute i skogen, för mig så är det en trygg plats där inget kan skrämma mig. Därför så känns det lite olustigt att läsa om mystiska faror som rör sig i skog och mark (och vatten) men det är samtidigt roligt att läsa om.

Jag är dock kluven när det kommer till Vattnet drar. Den är väldigt bra skriven och kuslig till och från, men jag kände aldrig av faran som beskrivs i boken. Men jag har svårt för att vara rädd för något jag inte vet något om. Vad är det med det övernaturliga i boken som är så farligt? Varför vill den oss illa? Det är ganska obehagligt att läsa om våldet och de delar i boken som hade med katter att göra, som den kattälskare jag är, men annars så fann jag människorna i boken betydligt läskigare. Sadisterna Calle och Harta framstod som mer än vidriga och främst hur de behandlar kvinnor, något som fina djurvännen Krister och till viss del även Viktor väger upp ganska bra. På tal om Viktor så tycker jag att hans könsorgan fick lite väl stor plats i boken, man behövde väl inte påminnas av stenens effekt på hans eget kön varenda gång han använde den. Nog för att unga killar har stånd ofta ändå. Jag stör mig mycket på att den enda personen i boken som verkar förstå en bråkdel av vad som händer, vägrar att dela med sig till oss läsare. Boken ställer massvis med frågor, men ger nästan inga svar alls. Delarna med journalisterna var de minst intressanta i boken och jag tycker inte att de tillförde något till handlingen, så jag hoppas att de har en mer betydande roll i kommande böcker, för hade jag hoppat över deras kapitel i Vattnet drar så hade jag ärligt talat inte missat mycket…

Vattnet drar var väldigt underhållande och jag plöjde igenom de 400+ sidorna på någon dag. Den hade många intressanta karaktärer som jag vill läsa mer om och jag vill veta mer om det stundande hotet, så jag kommer att slänga mig över del två nu direkt. I del två så hoppas jag få svar på frågorna!

Måste tillägga att bokens omslag är bland de finaste jag sett och känt på. Så len och skön att ta på. Passande att författaren heter Bäck och att Natur & Kultur ger ut boken också 😀

30 april, 2017

Skuggan som försvann

skuggansomforsvann

Skuggan som försvann av Torsten Bengtsson

Vad är det som finns där nere?

Olofs pappa har träffat en ny kvinna och Olof måste flytta med sin mamma till en annan lägenhet i en ny stad. Olofs tvillingbror Anton följer också med till nya staden, kanske. Man vet aldrig så noga med honom, han kommer och går som han vill, och dyker nästan alltid upp när Olof inte känner för det. På väg till sin nya skola genar Olof genom en gångtunnel. Halvvägs genom tunneln hör han någon ropa med skrovlig röst. Han börjar springa och kommer flämtande ut på andra sidan. Där träffar han en tjej som heter Amina. De ska gå i samma klass. Hon säger att ingen går igenom tunneln. Inte på dagen, inte på kvällen och absolut inte på natten… Vad är det som finns där nere?

Det här är en sån bok som jag hade älskat att läsa när jag var yngre. Den är som en svensk psykologisk thriller för barn och handlar mycket om familjerelationer och utanförskap på ett rättfram sätt som är enkelt att förstå. Jag gillade boken, som tog någon timme att läsa ut, hur den var skriven och karaktärerna känns som vilken annan familj som helst. Det här med bonusfamiljer är ju ett hett ämne just nu även om det inte verkar vara så hett att vara ett av barnen i en sådan konstellation. Säger jag som liten hade föredragit att vara ensambarn (mer uppmärksamhet!), men har en lillebror och en halvstorebror. Jag önskar däremot att det fanns en avancerad version av boken för oss lite äldre barn, känns som om det fanns mer att berätta här som inte hade lämpat sig för yngre läsare. Eller det kanske bara är min vilda fantasi…

26 april, 2017

Krigstid

krigstid

Krigstid av Elisabeth Östnäs

Andra delen i vikingatrilogin om Kungadottern Turid.

Turid reser tillsammans med sin träl Unna genom ett krigshärjat land. Livet är hårt, och helt på männens villkor.
Turid vet inte vart hon är på väg. Hon vet bara att hon måste fortsätta framåt. Det hon bär med sig är det enda hon har, tillsammans med alla minnen. De manar henne vidare, rakt in i krigets skugga.

Ännu en bortglömd bokrecensioner som låg i utkastet och väntade på en omarbetning. Konstigt med tanke på hur bra den här bokserien faktisk är. Den är skriven på ett väldigt trevligt och sakligt sätt utan en massa lull lull. Det är så skönt att läsa!

Det känns som om Turid har utvecklats mycket under de här två böckerna och jag tycker om hennes relation till Unna. Hon är för övrigt en minst lika intressant person och jag skulle inte haft något emot att läs en bok ur hennes synvinkel.

Det ska bli intressant att fortsätta följa Turid på hennes resa!

26 april, 2017

Lily och Bläckfisken

blackfisken-02

Lily och Bläckfisken av Steven Rowley

Hon har fyra korta små ben, långa silkesmjuka öron och själfulla ögon – och är hans livs kärlek. Hur överlever man när den man älskar mest i livet drabbas av en dödsdom?

Det här är en bok om att hitta den rätta: den som följer dig i vått och torrt, den du inte kan föreställa dig att behöva leva utan. För Ted Flask en ensamstående, medelålders, aningen neurotisk man som aldrig fått rätsida på sina mellanmänskliga relationer heter den rätta Lily. Hon råkar vara en hund. En 12-årig tax, närmare bestämt, som precis blivit diagnostiserad med en hjärntumör.
Lily och bläckfisken handlar om Teds och Lilys sista månader tillsammans, och är en bok som förenar realism med fantasi och humor. Det är en berättelse om villkorslös kärlek, djup lojalitet och hjärtskärande förlust, och en rörande skildring om de alldeles särskilda sorts känsloband som bara kan uppstå mellan en människa och ett husdjur.

Alla som förlorat en fyrfota familjemedlem vet hur ont det gör. Men jag tror inte att vi har samma historia att berätta som Ted, för den är verkligen speciell.

Det spårade ut lite i mitten, men jag förstår att hjärnan slutar att fungera som vanligt av sorgen. Man sörjer ju även innan de är borta, även om de överlever sjukdomen så går man igenom en sörjeperiod. Jag saknar fortfarande min lilla kattunge Nutte som dog innan han ens fyllt ett år, 2001. Och Lillen som tillsammans med vår hund Nalle gick bort förra året. Jag känner att Nalle är med mig när jag är ute och går, det kommer han alltid att göra. Min lilla björnbrorsa 🙂 Min vildkatt Sockan fick också en bläckfisk i huvudet, som gjorde att han fick svårt att andas. Det är ett helvete att man inte kan behandla det. Jag hade gett allt jag har för att få dom friska, men man vill inte se dom lida.

Förutom att boken var så otroligt sorglig och fick mig att återuppleva förlusten av mina pälsbarn, så var den riktigt rolig! Jag älskar “dialogerna” Lily och Ted har, men även de han har med Bläckfisken, den jäveln!

Jag måste helt enkelt rekommendera boken till alla djurägare. Den är en sann kärlekshistoria.

Tack för det fina recensionexemplaret!

15 april, 2017

Wink Poppy Midnight

Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke

Alla bra berättelser handlar om hämnd, rättvisa och kärlek. Alla bra berättelser behöver en hjälte, en skurk och en hemlighet.

Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.

Jag älskar mysterier och att som läsare få reda ut det som händer tillsammans med karaktärerna. Det får man inte riktigt i Wink Poppy Midnight. För mig var det en väldigt förvirrande bok och även fast jag läste om vissa delar flera gånger (vackert språk!) så förstår jag fortfarande inte exakt vad som hände på slutet. Vad hände med alla? Väldigt frustrerande även om jag tyckte om hur den var skriven.

Det är sant att det finns hjältar, skurkar och hemligheter i boken. Men det är ingen hemlighet att ingen människa bara är det ena eller det andra. Det finns många intressanta karaktärer i boken och till en början så var jag väldigt förtjust i Wink, tyckte illa om Poppy och tyckte synd om den veke Midnight. Det förändrades under bokens gång och till slut så tyckte jag inte så värst mycket om någon av dom. Det var en bra bok även om jag inte förstod mig på slutet som kändes påskyndad och vagt.

Tack för det fina recensionexemplaret Bonnier Carlsen!