Varghamn

170815-22

Varghamn av Sara Dalengren

Andra delen i Paranormal Romance-serien Flocken.

Anja får betala hårt för sitt svek mot flocken. Ensam och utsatt förvandlas hennes liv snart till en mardröm. Längtan efter frihet och chansen att få visa mannen som hemsöker hennes drömmar vad hon egentligen går för, håller henne vid liv.
Simon har inte glömt den vackra och dödliga Anja, trots hårt arbete och en strid ström av tillfälliga förbindelser. Inget kan få minnet av deras första möte att blekna. När deras vägar korsas på nytt ser han sin chans, men Anja är inte det minsta villig att låta sig charmas.

Då jag tyckte så mycket om Miriam från första boken så är jag glad att hon är med på ett hörn även i den här boken, men här får vi istället följa skiftaren Anja och hennes flykt från broderns flock. Man får även följa den unga Lukas och vi får även veta mer om Simon som Anja träffade som hastigast i slutet av första boken. Det är sådär mysigt spännande att läsa om och jag kan inte hjälpa att älska hur aggressiv och stark Anja kan vara när hon behöver det. Där har vi en kvinna som reder sig själv! Det blir förstås en del problem och missförstånd på vägen, vilket överskuggade hotet från Anjas och Lukas gamla flock. Det kändes inte som om det var så farligt förrän mot slutet och som bad guys så känns antagonisterna i boken inte riktigt så skrämmande som jag tror att de ska vara. Men jag tycker oavsett om boken och den har allt det jag vill ha av en paranormal romance, så jag kan varmt rekommendera den här serien, då den är en av de bästa jag läst på svenska! Mycket på grund av att romantiken och sexet inte känns sådär pinsamt som i vissa böcker. Här är det vilt och härligt som det ska vara.

Varghamn slutar med en liten cliffhanger inför kommande bok och jag gillar vart det här är på väg. Satt och skrockade lite pinsamt för mig själv när jag tänkte på vad jag själv gärna hade läst om och vilka personer jag hoppas får upp ögonen för varandra… Men hur det slutar är det bara Sara som vet. Längtar redan efter del tre!

Tack Upper Room Förlag och Sara för det fina recensionsexemplaret.

27 juli, 2017

In i skogen

In i skogen av Jean Hegland

Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.

Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.

I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?

Det här är en väldigt långsam och melankolisk berättelse om två systrar och deras liv både innan, under och efter att samhället har kollapsat.
Jag håller med om att det känns som ett realistiskt scenario, men jag hade ganska svårt för att förstå mig på Nell och Eva, de kändes som väldigt udda människor. De val de väljer att göra tycker jag inte alls känns särskilt smarta eller praktiska. Boken börjar bra och jag gillar berättandet och hur de hanterar jobbiga situationer och vad som händer med människorna i deras närhet. Men efter ett tag så börjar det gå på tomgång och Nell, men framförallt Eva blir minst sagt störd och relationen mellan syskonen blir allt annat än idealisk.

Språket i boken är vackert och jag gillar hur boken är skriven, men själva historien känns tunn och vi som läsare får nästan veta mindre än personerna i boken. Att Nell, som är så besatt av information och att lära sig nya saker, inte vill ta reda på mer om vad som har hänt tycker jag bara är konstigt. Något jag stör mig på genom boken och jag kan inte säga att jag tyckte om boken nu i efterhand. Det är en berättelse som inte berör mig så som den borde. Och då är jag en person som utan tvekan hade stuckit till skogs om samhället hade kollapsat.

Tack för recensionsexemplaret Magic Wonders.

24 juni, 2017

Edenbrooke

170616-14

Edenbrooke av Julianne Donaldson

Låt dig svepas med av en härlig historisk romans

Marianne Daventry är olycklig. Hennes mor har omkommit i en olycka och hennes far har i djup sorg flytt till Frankrike och placerat ut sina tvillingdöttrar hos släktingar. Marianne är hos sin mormor i Bath och systern Cecily är hos en kusin i London. Marianne längtar efter sin syster och när Cecily erbjuder henne att följa med till en väninnas herrgård på landet, Edenbrooke, blir hon överlycklig. Föga anar hon att det kommer blir en dramatisk sommar som för alltid kommer att förändra hennes liv.

Innan jag läste boken så råkade jag läsa några omdömen på Goodreads och hade inga höga förväntningar på Edenbrooke, men nu efteråt så kan jag verkligen inte hålla med dom! Marianne må vara en simpel karaktär som älskar att virvla runt i blindo, vilket låter rätt korkat, men jag tycker att hon är väldigt lätt att tycka om. Kanske just på grund av att hon inte känns så tidsenlig alla gånger. Hon är jordnära och för snäll för sitt eget bästa. En sån som alltid sätter andra framför sig själv. Jag undrar bara vem kvinnan på omslaget är? Cecily? Marianne har ju honung- eller bärnstensfärgat hår (något som debatteras flitigt i boken), så det kan väl inte vara hon?

Edenbrooke är förstås ingen Jane Austen på långa vägar, men den är i samma anda. Lite som en mix av alla hennes berättelser i en trevlig nytappning. Jag gillar sättet den är skriven på även om vissa ord som används känns lite väl pretentiösa för att passa in i den annars lättsamma tonen. Det är inget mästerverk, men desto roligare att läsa! Jag sträckläste den på en gång när jag fick den. Underhållande böcker går alltid hem hos mig, oavsett om de är tidsenliga eller ej. En mysig sommarbok helt enkelt!

19 maj, 2017

Lägret

Lägret av Lena Ollmark

Vad kan hända på ett konfirmationsläger när man inte tror på Gud…

Motvilligt hänger Hannah med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger. Men när den unga lägerledaren Amanda börjar intressera sig för Hannah, njuter hon ändå av att känna sig speciell. Problemet är att hon inte tror på Gud. Hannah slits mellan att vilja vara en del av gemenskapen och att tänka självständigt. Till slut tar längtan att tillhöra över – och hon låtsas vara troende.

Men när Hannah hittar den tystlåtne Jonatan nedblodad i skogen, och han sedan försvinner från lägret, blir Hannah skräckslagen. Vad har egentligen hänt? Stämningen förändras i ett slag. De andra uppför sig märkligt, de verkar rädda. Det är då hon börjar ana det värsta – att något fruktansvärt finns i skogen, och att det är hon som lockat fram ondskan. Hon som ljuger, hon som inte kan tro.

Väldigt spännande och bra skrivet om hur det är att vara en icke troende i en grupp av troende. Jag tyckte det var intressant att läsa om frågeställningarna för det är så viktigt att man ifrågasätter och prövar sin tro så att man aldrig bara klänger fast vid sin tro som en livboj. Tron ska – enligt mig -vara ett komplement till ett redan meningsfullt liv för behöver man en Gud för att få det så är det något som är fel. Jag själv anser mig att vara agnostiker snarare än ateist. Jag har en tro på något som är större än oss själva, men jag är skeptisk till de större religionerna och de skrifter som finns att tillgå. De känns inte trovärdiga helt enkelt.

Men nog om min personliga tro, det här handlar om Hannah och vad hon går igenom. Det är en skrämmande bok på så sätt att det läskigaste är människorna runt oss och inte Gud eller Helvetet. Jag tyckte verkligen om boken och efter att jag pratat med Lena så har jag fått en djupare förståelse för Hannah och Emil. Det är inte ofta man får läsa om icke troende i ungdomslitteratur, så det här kändes nytt och spännande.

19 maj, 2017

Korpgudinnan

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

Tredje delen i vikingatrilogin om Kungadottern Turid.

Turids resa går över irernas rike. Mot bergen skulle hon, det sa Holme. Men var ligger bergen? Tillsammans med Frode och Unna färdas Turid till Dyflin, irernas stora handelsby. Där möter hon de nordmän som slagit sig ned på den gröna ön. Hon får också uppleva irernas gudinnor. En av dem är mild, men en annan är en krigsgudinna, långt från något Turid tidigare mött. Är det här, i irernas rike, som hennes resa ska avslutas?

Turid har kommit långt sen hon började sin resa, hon har blivit vuxen och har gift sig med sin Frode. De komplementerar varandra bra då Turid är krigaren medan Frode är en from man även fast de båda vill komma bort från allt vad krig och död heter. I den här boken så tycker jag tyvärr inte om Unna längre, hon blev en helt annan person när hon kom till sitt hemland och jag tyckte inte att hon blev en bättre människa av sin nyfunna tro utan tvärtom. Man ska aldrig låta något få komma före familjen och vännerna!

Det var ändå väldigt spännande att få veta hur det skulle gå för alla, om Turid skulle bli av med skuggan av Ulv-heden och om hon fortsatte hålla vid sin asatro. Hela troendebiten lämnas upp för tolkning vilket känns skönt, man får bestämma själv om man tror att det som händer är på riktigt eller inte. Allt som allt så är Sagan om Turid som en mildare version av Johanne Hildebrandts Valhalla-serie. Som jag för övrigt älskade när jag läste Freja för många år sedan. Det är magiskt, men ändå realistiskt.

Lite sorgligt att ta farväl av Turid, men jag hoppas få läsa fler böcker av Östnäs i framtiden!

19 maj, 2017

Jorden vaknar

Jorden vaknar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.

Jag kunde inte riktigt ta till mig den första boken, men Jorden drar var så mycket mer spännande och när man nu känner karaktärerna så bryr jag mig mer om vad som ska hända. De personer som inte gjorde så mycket i första boken fick äntligen komma till sin fulla rätt och var nu något som drev handlingen framåt. Mycket bra skrivet! Och Viktors kön nämndes inte lika ofta heller 🙂

För en person som älskar både vatten och skog så är det svårt att se det skrämmande i vandrarna, man vill nästan heja på naturen istället för att man vet hur vi människor skövlar och förstör allt som är vackert och naturligt. En saker säker, rötterna är så mycket läskigare än vattnet! Väntar med spänning på sista delen i den här trilogin!