Nu har jag nästan fått nog av fina goodiebags 😀 Allt det här fick man efter Prosa & Marmelad.
Dags att gå med i ett nytt bokbyte! En bok om dagen har äntligen ett nytt på gång och jag måste ju bara vara med. Det finns två byten att välja mellan, Pocket & Prassel 5.0 och Vårig lyx. Det lutar åt vårig lyx för mig. Mest på grund av att jag älskade det paket jag fick förra året som var på temat vår och det senaste jag fick var även det underbart!
Skynda er med anmälan, ni har till den 26:e April på er.
“Det är bara det att jag oroar mig för vissa idéer som hon kommer hem med. Idéer som hon inte haft förut. De sätter sig fast i sidan av munnen på henne som en valnöt och när hon pratar kan jag se spår av de där idéerna – bara en glimt då och då när hon gapar – men det räcker för att göra mig hemskt nervös. Det är som om hon smakar på dem, eller kör runt dem i munnen med tungan. Sådana idéer hade hon inte förut.”
När det uppdagas att en flicka vid en high school haft ett förhållande med en medelålders lärare är skandalen ett faktum och händelsen får ödesdigra konsekvenser för både lärare, elever och föräldrar.
Flera av eleverna tar regelbundna saxofonlektioner, och något hos den vassa saxofonlärarinnan får tonårsflickor att börja tala och berätta vad som händer i skolan och i deras liv. Lektionerna blir biktstunder och på flickskolan Abbey Grange kan det behövas. Isoldes äldre syster, Victoria, har haft en sexuell förbindelse med en mycket äldre lärare på skolan. Var det ett övergrepp eller en kärleksrelation?
Isolde befinner sig plötsligt i oönskat fokus på skolan men står samtidigt som vanligt i skuggan av sin storasyster. När hon får upp ögonen för den tuffa, lockande Julia blir allting än mer komplicerat. Samtidigt blir skandalen det givna ämnet för årets stora uppsättning på stadens teaterhögskola. Föga anar den tafflige och oskuldsfulle Stanley vad repetitionerna kommer att leda till. När han, ovetande om vem hon är, börjar träffa Isolde är han med ens dömd att hamna i mer dramatiskt klister än han någonsin kunnat vänta sig av sitt annars så menlösa liv.
Det här är en minst sagt förvirrande bok. Redan efter något kapitel så var jag beredd att lägga ner den och aldrig ta upp den igen. Jag störde mig på språket som verkade extremt konstlat och överdrivet och hur rörig boken verkade, men jag gav den en chans och det var bra tur att jag gjorde det. Efter ett tag så började allt sakta med säkert uppdagas för mig och jag kunde inte släppa boken förrän jag kommit till sista sidan.
Makt är ett dominerade tema i boken. Makten föräldrar har över barn, lärare över elever, kvinnor över män och vise versa. Men den stora frågan är vad i leken är verkligt, vad är skådespel? Det är svårt att veta då alla karaktärer, både på och av scen, framställs som skådespelare. Det finns två separata delar i boken, olika tidsramar där den ena följer dag till dag och den andra månad för månad, det svåra är att det förutom detta hoppas fram och tillbaka i tiden. Jag har alltid haft svårt för sånt, men just på grund av att den här boken är så pass förvirrande i grunden så gör det snarare boken bättre, inte sämre.
Trots att historien kretsar kring relationen mellan Mr Saladin och Victoria så spelar de väldigt små roller och man får inte många konkreta detaljer om relationen. Det finns mycket man undrar över. Hur började det? Hur långt gick det? Hur länge? Allt man får veta kommer från opålitliga källor, skvaller från avundsjuka, fantasifulla tonårsflickor. Det är omöjligt att skilja på alla berättelser, vart de kommer ifrån och om de är sanna eller ej. Helt enkelt för många motsägelsefulla detaljer som kommer från olika håll. Man kan tolka den på olika sätt – vilket märktes på bokträffen jag var på hos Wahlström & Widstrand. Jag är osäker på om jag har greppat boken eller ej, men oavsett så är jag riktigt glad att jag läste den. Den kom som en frisk fläkt och fick mig att tänka till lite mer än vanligt. Släppa mitt tvångsmässiga sätt att vilja veta precis allt om allt och alla – om så bara för en stund. Jag fick fly vardagen lite utan att gå till min vanliga fantasiberikade värld av böcker, samtidigt som jag slapp den trista verkligheten. Repetitionen är inte en bok jag älskar eller hatar. Det är en bok jag upplevde och kan rekommendera andra att uppleva.
Min andra erfarenhet av att åka iväg på ett bokrelaterat event gick precis lika bra som det förra – även om jag irrade runt lite i området då jag denna gång inte hade någon med bra lokalsinne med mig 😉
Jag lyckades i alla fall ta mig till Wahlström & Widstrands förlagsbyggnad vid 18:00 och vi blev då insläppta, fick ta av oss jackorna, fotas och fick ett glas bubbel. Vi var väl runt 25 stycken kan jag tro.
Sen fick vi en snabb rundtur innan vi kom till våningen där vi skulle sitta och diskutera boken, Repetitionen av Eleanor Catton, samt ta del av alla godsaker som dukatas upp på borden.
Jag hade förstås läst boken och förberett mig en del innan men då min hals fortfarande var hemsk så orkade jag inte höja rösten särskilt ofta. Sen märktes det att jag inte var van vid att prata inför folk och stå i centrum då jag var väldigt nervös när jag skulle berätta om mig och min blogg… Men man lär sig 🙂
Det var roligt att lyssna på alla tolkningar och frågor som de andra hade och få höra om hur de på förlaget förhöll sig till boken.
Det kom även en överraskningsgäst framåt kvällen, Claes de Faire kom och berättade om sin bok (som jag fick hem ihop med Repetitionen) och svarade på frågor. Väldigt intressant och trevlig kväll. Går gärna på fler träffar med denna bokcirkel – kanske ska ta och gå med i någon annan bokcirkel också, så att man får igång pratet så att säga 😀
Och man fick en goodiebag förstås. Ska ta och fota innehållet senare.
Jag ser på de recensionex jag får som ett roligt uppdrag/jobb som jag tar seriöst på samtidigt som jag fortfarande läser på samma sätt som jag läser alla andra böcker, ledigt och med ett öppet sinne. Jag är dock inte lika slö med läsningen – plockar upp en bok, läser ett par kapitel och lägger ner den igen, tar sedan inte upp den igen på någon vecka. Utan jag läser klart böckerna på någon dag eller två.
Fick hem boken Repetitionen av Eleanor Catton tillsammans med Alla lyckliga familjer liknar varandra av Claes De Faire från Wahlström & Widstrand. Den förstnämnda ska jag läsa klart till på torsdag då jag ska iväg på lite grejer igen om min röst har hunnit komma tillbaka. Har varit sjuk och är nu frisk bortsett från lite spår av min hosta och väldigt hes röst. Någon som har hört talas om bokcirkeln Prosa & Marmelad? Skriv en kommentar i så fall.
Har hunnit läsa några kapitel av Repetitionen och jag måste säga att den känns konstig. Språket som används av karaktärerna i boken känns ovanligt och utomjordisk – finns det folk som pratar så? Men det är vackert och det blir spännande att se vad jag tycker om den när jag är klar.
Var du glad, innerst inne? Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster? Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?
Katherines lillasyster Rachel är död. Brutalt mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till Sydney. Här träffar hon Alice och börjar leva igen. Hon blir lyckligare än på länge. Men snart står det klart att det finns ett skäl till att Alice vill komma nära Katherine, så nära som möjligt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin kunnat tro.
Att ta sig an den här boken var början på en resa som jag aldrig skulle trott mig våga på. När jag valde att delta i bloggaftonen på Långholmen så fick jag den hemskickad av Alfabeta och den var signerad av författaren vilket gjorde läsupplevelsen en aningen mer personlig.
Själva handlingen i Sanningen om Alice tyckte jag redan från början var deprimerande. Allt från det första kapitlet, som är lite av en epilog till huvudberättelsen, till när man får veta vad som hände med Katherines syster och när hon först möter Alice, allt är genomsyrat av en överhängande mörker som jag störde mig på i början. Men när jag väl börjat komma in i boken – som var riktigt lättläst och skriven på ett sätt som får varje slut på ett kapitel att kännas som en cliffhanger inför nästa, så lyfte mörkret något.
Jag är inte riktigt förtjust i när det hoppar mellan olika tidpunkter i huvudpersonens liv utan tydliga markeringar för när detta sker då det är lätt att bli förvirrad och det är inte riktigt lika spännande när man har en aning om vad som kommer ske i slutet. Men det för ändå historien framåt på ett bra sätt och man blir sugen på att läsa mer och mer, det går inte att lägga ner boken förrän man fått veta allt.
Det finns en sak som jag tyckte var onödigt i skrivandet och det är när James byter från “Jag” och “Vi”-form till “Du”- och “Ni”-form. Som för att distansera karaktärerna eller få oss läsare att känna oss mer delaktiga. Det kändes bara konstigt och jag gillar inte när det bryter av på det viset.
Så trots att jag tycker att boken var väldigt förutsägbar och har sina brister så tycker jag om den. Den hade det där lilla extra som jag gillar med ungdomsböcker och spännande är den verkligen. Intressant skriven och en streckläsarbok som jag rekommenderar till både unga och vuxna.
Jag var iväg på bloggafton arrangerad av Alfabeta bokförlag och Skugge & Co ute på Långholmen igår. Det var roligare än jag hade väntat mig. Trots att jag hade känt mig rätt krasslig på morgonen.
Mötte upp med Emma i Spånga och vi hade sällskap till Bellmansmuséet. Då vi var en aning tidiga så promenerade vi runt ett tag innan vi sällade oss till de gäster som stod utanför muséet och väntade på att bli insläppta. Vissa som kommit dit fick inte komma in då de inte hade fått någon bekräftelse på sin anmälan. Som tur är kom vi in.
Det var riktigt trevlig stämning i huset, vackert dekorerat och en skön blandning av folk. Innan maten så fick man bröd med en otroligt god hummusröra. Jag skulle vilja ha receptet på allt som serverades under kvällen…
Ägaren till huset kom och berättade lite om dess bakgrund när vi åt.Jag kommer helt klart att komma hit igen på sommaren när cafét är öppet och trädgården blomstrar.
1992 startade Christina Bolund och hennes man Lasse Helgö Bellmanmuseet med tillhörande kafé Blå Kanin i fastigheten Stora Henriksvik på Långholmen. Huset hade då stått tomt sedan 1978 och var helt förfallet tills de renoverade huset.
På Carl Michael Bellmans tid så var den gula villan ett av de två tullhusen som 1647 placerades i en vik på öns norra sida. 1872 såldes huset till fångvårdsstyrelsen och användes som tjänstebostad till fängelsetjänstemän som arbetade i Långholmens fängelse som ligger precis intill huset.
Vi satt bredvid den urtrevliga och pratsamma Linda som tydligen bodde ute i Rimbo (min familj har ett landställe i Rånäs, norr om Rimbo) och hon var en av få – förutom mig då, som läst boken vi var där för; Rebecca James debutroman Sanningen om Alice.
Katherines lillasyster Rachel är död. Brutalt mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till Sydney. Här träffar hon Alice och börjar leva igen. Hon blir lyckligare än på länge. Men snart står det klart att det finns ett skäl till att Alice vill komma nära Katherine, så nära som möjligt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin kunnat tro. Läs mer om boken här.
Rebecca James föddes i Sydney 1970. Hon bor i Armidale i Australien tillsammans med sin man och deras fyra söner. Sanningen om Alice är Rebecca James debut, och kort efter utgivningen blev boken föremål för en intensiv budgivning världen över. Boken är redan såld till över trettio länder. Alfabeta har även köpt rättigheterna till hennes nästa roman.
De serverade en god kycklinggryta med ris och efter det blev det kladdkaka och kaffe/te samt choklad och Skådespelerskan Lo Kauppi läste högt ur boken – passade på att snacka med henne då jag gillade ljudboken hon läst in (Skämmerskans dotter). Vi bjöds även på skönsång av talangfulle Armand Mirpour och vi fick en youtube-hälsning från författaren av boken 🙂
Armand Mirpour – Baby Was Held Back
Med sig hem fick man en fullmatad goodiebag, innehållet ser ni på bilden ovan. Boken fick jag hemskickad innan eventet så att jag hann läsa den (väldigt lättläst kan jag lova, tog mig bara ett par timmar på tisdagen.) Stort tack till Linda Skugge och alla på Skugge & Co för att jag fick chansen att gå på denna intressanta tillställning. Går gärna på fler om jag får chansen. 🙂 Tack till Emma för det trevliga sällskapet också.
Se fler bilder (jag är med på några) från kvällen här.
Jag heter Lotta, bor i Stockholm och är minst sagt bokbesatt. Jag läser det mesta, bland annat romance, feelgood, skräck, thrillers, historiska, science fiction och/eller fantasy. Bra skrivna böcker i allmänhet intresserar mig och ungdomsböcker ligger mig varmt om hjärtat.
Läs mer om mig här...
Kontakta mig
Har du några frågor, eller skulle vilja skicka ett recensionsexemplar av en bok? Kontakta mig då på lotta [at] bokbesatt [punkt] se