Vattnet drar

vattnetdrar

Vattnet drar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Om det är något jag tycker om så är det våra vackra svenska skogar och vatten. Hade jag möjlighet så skulle jag bosätta mig ute i skogen, för mig så är det en trygg plats där inget kan skrämma mig. Därför så känns det lite olustigt att läsa om mystiska faror som rör sig i skog och mark (och vatten) men det är samtidigt roligt att läsa om.

Jag är dock kluven när det kommer till Vattnet drar. Den är väldigt bra skriven och kuslig till och från, men jag kände aldrig av faran som beskrivs i boken. Men jag har svårt för att vara rädd för något jag inte vet något om. Vad är det med det övernaturliga i boken som är så farligt? Varför vill den oss illa? Det är ganska obehagligt att läsa om våldet och de delar i boken som hade med katter att göra, som den kattälskare jag är, men annars så fann jag människorna i boken betydligt läskigare. Sadisterna Calle och Harta framstod som mer än vidriga och främst hur de behandlar kvinnor, något som fina djurvännen Krister och till viss del även Viktor väger upp ganska bra. På tal om Viktor så tycker jag att hans könsorgan fick lite väl stor plats i boken, man behövde väl inte påminnas av stenens effekt på hans eget kön varenda gång han använde den. Nog för att unga killar har stånd ofta ändå. Jag stör mig mycket på att den enda personen i boken som verkar förstå en bråkdel av vad som händer, vägrar att dela med sig till oss läsare. Boken ställer massvis med frågor, men ger nästan inga svar alls. Delarna med journalisterna var de minst intressanta i boken och jag tycker inte att de tillförde något till handlingen, så jag hoppas att de har en mer betydande roll i kommande böcker, för hade jag hoppat över deras kapitel i Vattnet drar så hade jag ärligt talat inte missat mycket…

Vattnet drar var väldigt underhållande och jag plöjde igenom de 400+ sidorna på någon dag. Den hade många intressanta karaktärer som jag vill läsa mer om och jag vill veta mer om det stundande hotet, så jag kommer att slänga mig över del två nu direkt. I del två så hoppas jag få svar på frågorna!

Måste tillägga att bokens omslag är bland de finaste jag sett och känt på. Så len och skön att ta på. Passande att författaren heter Bäck och att Natur & Kultur ger ut boken också 😀

29 mars, 2017

När hundarna kommer

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö.

Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna. När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv. Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord. Isak har en lillebror som heter Anton.

Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.

Det här var en välskriven och känslosam bok. Tyvärr så tyckte jag inte om den alls. Jag har så svårt för den här typen av människor, eller barn, som följer med strömmen utan att ifrågasätta vad det de gör kommer få för konsekvenser eller personer som uppenbarligen inte är mogna nog att inleda relationer gör precis det. Jag vill inte läsa om skiten. Vem mår bra av att läsa om misär, om förstörda liv och barn som dör?

Det här är motsatsen till feel good. Om ungdomar kan lära sig av detta och inte fucka upp sina egna liv med alkohol, sex och våld så vore det underbart, men så fungerar det inte i vår moderna värld. Att det sker liknande dåd varje år gör mig bara deprimerad och eftersom jag anser att böcker är verklighetsflykt och bör vara underhållande eller få en att tänka så är det här ingen bok för mig.

28 mars, 2017

Dödens märken

carvethemark

Dödens märken av Veronica Roth

De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra.

Cyra är syster till Ryzek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva ger henne en kombination av smärta och makt – vilket gör det möjligt för hennes bror att utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, hon kommer snabbt på fötter, hon är smartare än han tror.
Akos är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av sin ovanliga gåva, men när han och hans bror fängslas av Shotet-soldater är Akos beredd att göra vad som helst för att få ut sin bror levande därifrån.

När Akos kastas in i Cyras värld verkar fiendskapen mellan deras länder och familjer oöverstiglig. De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra. Ska de kunna återta kontrollen över sina flödesgåvor, och återställa maktbalansen i sin värld?

Jag måste erkänna att jag inte var så förtjust i Divergent-serien, inte för att jag inte tyckte om handlingen utan för att jag inte kände något för varken Tris eller Four. Jag tyckte helt enkelt bättre om bikaraktärerna i de böckerna (det är också anledningen till varför jag inte orkat recensera dom.) Så var däremot inte fallet med Dödens märken! Jag älskar Cyra och Akos! Jag kan identifiera mig med Cyra också för hon är en sån komplex person. Trots sin smärta är hon starkare än man först kan tro. Världen som Roth bygger upp är spännande och inte lika komplicerad som fantasy/science fiction kan kännas när man först introduceras för ett nytt universum.

Språket i boken är vackert och melodiskt så att det flyter på trots att boken är aningen för lång. Det finns en hel del lösa trådar som inte knyts ihop på slutet, men det kommer nog att bli av i nästa bok som tydligen ska bli den sista i just den här bokserien. Lagom med korta serier kan jag tycka, så hinner jag läsa alla 🙂 Det här var verkligen en bok i min smak!

Jag har tyvärr hört mycket skitsnack kring boken om bland annat racism. Är det så att man inte längre får skriva om påhittade världar där vissa folkslag anser att de är bättre än andra (även fast det inte stämmer) utan att det ska jämföras med den verkliga världens problem? Och några personer som lever med riktig smärta varje dag har stört sig på vissa (felaktigt återgivna) utlåtanden av författaren. Folk är så lättstötta nu för tiden att man blir mörkrädd. Det här var en underbar – om än lite för lång och utdragen – bok som jag verkligen tyckte om. Hoppas att det blir en fortsättning som planerat trots alla trista kommentarer.

Tack till Modernista för det fina recensionsexemplaret.

23 mars, 2017

Ordbrodösen

170309-09

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.

Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål. Någon som kan få vem som helst att lyda.

Det här är en bok som jag omgående måste rekommendera för både ung och vuxen. För den är verkligen något utöver det vanliga. Jag älskar svenska böcker som har övernaturliga inslag, men där igenkänningsfaktorn trots det är stor. Magisk realism är helt i min smak. Just Ordbrodösen är så skickligt skriven att jag inte kunde lägga den ifrån mig förrän sista sidan var utläst. Kraftfulla kvinnor är alltid någon positivt och det är synd att det fortfarande inte får kännas normalt utan något extraordinärt.

Det jag tyckte bäst om var karaktärerna, som man lär känna ganska bra under kort tid, för det går sannerligen fort fram. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila en del av bokens handling, så det blir ingen lång recension även om jag tyckte om boken.

Jag hade personligen velat ha lite mer romance för Alba, för just de bitarna i boken fick jag lite fjärilar i magen av. Jag vill hemsk gärna få veta mer om kraften som ordbrodöserna har, den är svår att ta på, även om man får reda på en del av reglerna. Utöver det så måste jag erkänna att jag inte kunde låta bli att se mormor Alba från Jane The Virgin framför mig så fort jag hörde namnet, som kanske inte är ett så vanligt förnamn i Sverige? Kul med lite omväxling oavsett 🙂

Ordbrodösen är kort och gott en av få böcker som jag gärna läser mer än en gång!

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

28 januari, 2017

Inte utan min bror

Inteutanminbror

Inte utan min bror av Lena Frost

Lena är en kärleksfull syster som oroar sig för sin bror Shan, som kommit in i den undre världen. Shan har dessutom uppvisat tecken på att han är sjuk. Vi får följa Lenas kamp för sin bror från det att hon är nio år gammal. Under tiden hon undersöker vad hennes bror har för inblandning i den undre världen träffar hon på den häftiga Sasha.

Sasha och hennes bror gör vad de kan för att dölja vad de pysslar med för Lena. Men Lena är inte dum, hon får allt reda på ett och annat. Under en utekväll med sin bror Shan och hans vän Sasha, träffar Lenas vän Jessica den ökända Goran.

Jag läser väldigt mycket ungdomsböcker och böcker för unga vuxna, så jag var sugen på att läsa den här boken av en – för mig – okänd författare. Själva historien som sådan känns genuin och har sina stunder då den är lättsmält, men jag stör mig extremt mycket på alla stavfel och grammatiken i boken är långt ifrån godkänd. Det känns som första utkastet på en bok som inte har korrekturlästs eller fått en genomgång av en riktig förläggare.

Mycket som sker under bokens gång känns snålt beskrivet och dialogerna (ni vet att jag älskar bra skrivna dialoger) saknar personlighet. Efter att jag läst ut boken så vet jag fortfarande inte vilka Lena och Shan var som personer, jag kände inget för dom. Vad hade de för intressen annat än träning? Vad hade de för drömmar och mål i livet? Varför fick inte läsaren veta mer?

I slutet så avslöjas det vissa detaljer om karaktärerna som jag tycker borde ha avslöjats i början av boken för att skapa spänning och då kunde handlingen kretsat kring det i samband med broderns sjukdom. Nu känns boken som ett utkast på en kortare berättelse om två syskon som råkar i lag med fel sorts människor men bara seglar igenom livet tills dess att en sjukdom sätter käppar i hjulet för de båda.

Man får ingen känsla av att de haft så mycket problem som det sägs, det förmedlas ingen fara och de utvecklas inte som personer under bokens gång. Problem som droger, alkohol och brottslighet benämns bara som hastigast och det hade kunnat fått en större roll. Att på baksidan av boken skriva att vännen Jessica träffar Goran (något som inte nämns mer än på någon sida) känns konstigt då boken inte handlar om Jessica eller Goran alls. Vad händer egentligen med Jessica och hennes intresse för den mansgrisen? Dramaturgiskt så fungerar det här inte alls, man har frångått alla bra knep för att skriva en bra och spännande bok. Jag blir lite ledsen över att man inte tagit sig tid till att korrigera felen i boken. Det hade inte krävts mycket tid, så varför man valt att publicera innan dess förstår jag inte. Läs den om ni vill bilda er en egen uppfattning om Inte utan min bror, men jag hade hellre lagt tiden på något annat.

Tack ändå Lena för recensionsexemplaret.

10 januari, 2017

Ingenting och allting

2c0av0u

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Kärlek stark nog att dö för.

“Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.”

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det här var verkligen en bok för mig, en person som vägrade att lämna huset under flera år – jag gick bara ut för att hämta posten – och för en person som har varit så pass isolerad så kan jag relatera till Maddy, men även störa mig något enormt på historien.

Den börjar bra och jag är lite av en sucker för omöjlig kärlek, men så ska det till en twist i slutet som i min (och många andras) mening förstör mer än den hjälper boken. Det känns inte som om författaren kunde skriva en hel ungdomsbok om en sjuk/handikappad person utan var tvungen att hitta på något för att få ut Maddy från sin bubbla istället för att berätta en tragisk historia om en obotligt sjuk tjej. Boken är för övrigt full av plot holes när det kommer till allergierna, saker som händer och man får inte reda på så mycket om sjukdomen som jag hade hoppats. Det förstörde boken för mig, men upp till twisten så var den riktigt bra skriven, hade intressanta karaktärer som jag tyckte bra om och ville veta mer om. Illustrationerna är så fina och omslaget är en av mina personliga favoriter under 2016 (även om jag stör mig på det röda hjärtat i mitten.)

Tack Bonnier Carlsen för det fina recensionsexemplaret.