In i skogen

In i skogen av Jean Hegland

Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.

Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.

I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?

Det här är en väldigt långsam och melankolisk berättelse om två systrar och deras liv både innan, under och efter att samhället har kollapsat.
Jag håller med om att det känns som ett realistiskt scenario, men jag hade ganska svårt för att förstå mig på Nell och Eva, de kändes som väldigt udda människor. De val de väljer att göra tycker jag inte alls känns särskilt smarta eller praktiska. Boken börjar bra och jag gillar berättandet och hur de hanterar jobbiga situationer och vad som händer med människorna i deras närhet. Men efter ett tag så börjar det gå på tomgång och Nell, men framförallt Eva blir minst sagt störd och relationen mellan syskonen blir allt annat än idealisk.

Språket i boken är vackert och jag gillar hur boken är skriven, men själva historien känns tunn och vi som läsare får nästan veta mindre än personerna i boken. Att Nell, som är så besatt av information och att lära sig nya saker, inte vill ta reda på mer om vad som har hänt tycker jag bara är konstigt. Något jag stör mig på genom boken och jag kan inte säga att jag tyckte om boken nu i efterhand. Det är en berättelse som inte berör mig så som den borde. Och då är jag en person som utan tvekan hade stuckit till skogs om samhället hade kollapsat.

Tack för recensionsexemplaret Magic Wonders.

20 juli, 2017

Minnet av vatten

Minnet av vatten av Emmi Itäranta

Hemligheter förblir sällan hemligheter.

Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Det är väldigt skönt att få läsa en dystopi som inte kretsar kring en romans, den klarar sig bra utan det även om det är lite ovant för mig som läsare. Att norden har blivit mer asiatisk i den här framtidsvisionen och att vatten har blivit det mest värdefulla känns logiskt med tanke på hur världen ser ut idag och hur vi missbrukar dess resurser.

Berättelsen är både långsam och vacker, men samhället är väldigt obehagligt och påminner om värsta sortens diktatur där man styr befolkningen genom att undanhålla viktiga resurser och information. De ser även till så att ingen har mer vatten än någon annan, men jag slår vad om att myndigheterna nog har fri tillgång oavsett vattenbristen. Jag måste säga att jag inte tycker att boken är så fantastisk som det har sagts, med alla priser den har fått. Det är en helt okej bok med en lite annorlunda syn på en tänkbar framtid, men inget jag kommer att minnas om några år.

11 juli, 2017

Flickan på hotellet

Flickan på hotellet av Katarina Wennstam

En tonårsflicka hittas död på ett hotellrum och det visar sig att hon har blivit strypt.

En tjej som bara är ett år äldre än du har hittats död på ett hotell här i Vasastan. Valentina nästan kastade från sig några tallrikar ner i vasken och det skrällde till av porslinet. Någon har strypt henne. Och bara lämnat henne under ett täcke.

En sjuttonårig flicka har blivit mördad på ett hotellrum i centrala Stockholm. När sextonåriga Alexandra Skarp får höra det kan hon inte låta bli att tillsammans med sina bästa kompisar, Charlie och Bianca, börja nysta i fallet. Det leder dem rakt till hotellet där flickan hittades död och snart är de djupt indragna och kanske närmare förövaren än de önskat.

Äntligen! Äntligen en bok där huvudpersonen inte är en trasig tjej/kille med valfritt beroende och kärleksproblem med pojk- eller flickvänner. Någon som inte är ung och dum. Utan snarare väldigt smart, har en nära relation med en äldre släkting och intressanta vänner som huvudpersonen inte vill ligga med! Ni vet att jag är så otroligt less på nutida ungdomsböcker där huvudpersonen är så otroligt korkad och utsätter både kropp och själ för skadliga saker som alkohol, sex, droger, grupptryck och våld. Vem vill läsa om såna tråkiga individer? När det finns tjejer, eller kvinnor som Alex Skarp. En bra förebild för personer i ung ålder, som vill förbättra samhället och gör allt för att rättvisan ska segra.

Nu är det kanske inte någon bra idé för de flesta att agera privat detektiv, vi har väl alla läst Kalle Blomqvist eller sett Veronica Mars? Privatdetektiver lever farligt. Men jag älskade verkligen Alex och hur hon tänker, precis som Veronica Mars! Charlie kanske inte är någon favorit än så länge, men han kanske inte har fått komma till sin fulla rätt än? Det planerad en trilogi, vilket jag verkligen ser fram emot.

Ett annat stort plus är Alex andra bästa vän, Bianca, som är en kopia av mig i samma ålder. När jag var 16 år så hade jag skolkat i flera år, vägde över 100 kg, gick knappt utanför dörren och satt bara framför min dator och snackade med mina (i princip enda) vänner online. Det är sällan man skriver böcker där någon av huvudpersonerna är som Bianca och mig, så det är skönt att Wennstam gör det!

Att boken är baserad på verkliga händelser är också något som gör den mer intressant och aktuell. Det begås skrämmande många sexbrott mot kvinnor i Sverige idag, men det känns som om de flesta bara glömmer och går vidare om de själva inte är drabbade. Medan brotten blir värre och värre så följer inte straffen efter, utan många mördare går fria efter att de spenderat på tok för få år i fängelse. Där de för övrigt inte får någon riktig hjälp med – försök till – rehabilitering. Det gäller att i det kommande valet rösta på ett parti som (hävdar att de) ska införa hårdare straff för våld mot kvinnor och barn och se över de otroligt löjliga lagarna i Sverige. Jag håller faktiskt inte med Alex mormor om att det är bättre att några skyldiga går fria än om en enda oskyldig döms till fängelse. En oskyldig gör ingen skada i fängelse medan tio brottslingar kan skada många fler oskyldiga. Better to be safe than sorry.

10 juli, 2017

Om du såg mig nu

Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Den fristående fortsättningen på ”En sekund i taget”.

Vad kan jag säga? Det var skolfest. Alla dog. Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas. Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel? Bara precis allt. Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.

En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

Jag har läst alla böcker i den här fristående serien, men jag ser nu att jag inte har recenserat Som om jag vore fantastisk. Kanske är det för att jag inte gillade Ella och tycker att både Ante och Hedvig var så mycket trevligare att läsa om. Esmael, som det handlar om den här gången, är en person som det är lättare att tycka om trots flera korkade drag han gör. Men precis som med de tidigare delarna i serien så gillar jag inte riktigt hur böckerna känns oavslutade. Känslan av att allt personerna i boken gör är ganska meningslöst genomsyrar hela handlingen.

Det finns ingen vidare karaktärsutveckning heller då ingen blir varken bättre eller sämre genom seriens gång. Inte märkbart i alla fall. Jag tycker minst lika illa om Ella som jag gjorde från första början och det är tråkigt att hon fått så stort utrymme i böckerna när de andra var mer spännande att läsa om. Men det är väl för att tilltala ungdomar som verkar tycka om att läsa om trasiga och destruktiva tjejer som utnyttjar sin sexualitet för att komma någonstans. En väldigt tråkig karaktärstyp. Inget fel på tjejer som gillar sex dock, snarare tvärtom, men tjejer och killar som beter sig som Ella borde kanske vänta med intimt umgänge tills de är trygga i sig själva och vet vad de vill. Jag tyckte mest synd om de stackars killarna som hamnar i vägen för Ella som är en väldigt trasig individ. Jag tycker att serien började bra, men slutade med att den handlade om en tjej som jag som läsare inte bryr mig om. Det ska tydligen inte bli fler delar och det är alltid tråkigt när slut lämnas öppna, speciellt när böckerna skapade så många frågor men inte gav några svar. Mycket bra skrivet dock! Älskar språket och att böckerna var så lättlästa.

9 juli, 2017

Timglaset

Timglaset av Gena Showalter

Slutet på livet är bara början

Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenley Lockwood, och snart kommer jag att vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenley ”Ten” Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika. Men Ten vägrar välja. Det spelar ingen roll att hennes föräldrar till och med har fått henne inspärrad på mentalsjukhus där hon utsätts för tortyr och misshandel för att övertygas att välja rätt sida.

Både Troika och Myriad skulle göra vad som helst för att rekrytera Ten och få tillgång till hennes ovanliga förmågor. Snart befinner hon sig på flykt, mitt i en dragkamp på liv och död. Vem kan hon lita på? Och vad händer om hon faller för en kille och väljer ett annat rike än det han tillhör? Hon måste helt enkelt hålla sig vid liv tillräckligt länge för att fatta rätt beslut.

Äntligen en bok som påminner om Tahereh Mafis underbara böcker! Här så har inte människorna övernaturliga krafter förrän de dör, men det är likväl ett krig som utkämpas precis som i rör mig inte, fast den här gången är det om de levandes själar i efterlivet. Det är en intressant twist på det klassiska triangeldramat där en mycket speciell tjej står i centrum för de oemotståndliga killarnas uppmärksamhet. Jag har ingen aning om vart det här kommer att leda och det är en positiv överraskning! Som den aspergertjej jag är så uppskattar jag Tenleys fascination för numerologi även om jag inte riktigt förstår lockelsen med Killian som förutom sitt sexiga namn och uppenbarelse verkar vara som vilken annan ”bad guy gone good” som helst. Archer verkar lite mer komplex, men jag saknar ett mer intressant kärleksintresse för att jag ska bli helt tagen. Som det är nu så älskar jag att läsa boken enbart för Ten och hennes personlighet. Jag gillar hennes agnostiska framtoning där hon tror på något (här finns det tack och lov mer fakta att gå efter än i vår världs religioner), men vet inte vad hon ska välja. Lite besviken blir jag över att det inte finns något riktigt tredje alternativ, men så är ju boken skriven av en religiös författare.

Trots att jag är öppen med att jag tar avstånd från alla former av organiserad religion (religionsfrihet ska även betyda frihet från att drabbas av andras religioner) och vet att Showalter är extremt kristen, så tycker jag verkligen om den här fantasivärlden hon har byggt upp. Jag saknar förvisso någon form av passion och lust mellan huvudpersonerna, men det behövs inte för att driva berättelsen framåt vilket känns skönt. Tenley är förvånansvärt kysk av sig och det är väl det enda som jag inte tycker passar hennes person. Jag längtar efter att få läsa fortsättningen!

19 maj, 2017

Lägret

Lägret av Lena Ollmark

Vad kan hända på ett konfirmationsläger när man inte tror på Gud…

Motvilligt hänger Hannah med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger. Men när den unga lägerledaren Amanda börjar intressera sig för Hannah, njuter hon ändå av att känna sig speciell. Problemet är att hon inte tror på Gud. Hannah slits mellan att vilja vara en del av gemenskapen och att tänka självständigt. Till slut tar längtan att tillhöra över – och hon låtsas vara troende.

Men när Hannah hittar den tystlåtne Jonatan nedblodad i skogen, och han sedan försvinner från lägret, blir Hannah skräckslagen. Vad har egentligen hänt? Stämningen förändras i ett slag. De andra uppför sig märkligt, de verkar rädda. Det är då hon börjar ana det värsta – att något fruktansvärt finns i skogen, och att det är hon som lockat fram ondskan. Hon som ljuger, hon som inte kan tro.

Väldigt spännande och bra skrivet om hur det är att vara en icke troende i en grupp av troende. Jag tyckte det var intressant att läsa om frågeställningarna för det är så viktigt att man ifrågasätter och prövar sin tro så att man aldrig bara klänger fast vid sin tro som en livboj. Tron ska – enligt mig -vara ett komplement till ett redan meningsfullt liv för behöver man en Gud för att få det så är det något som är fel. Jag själv anser mig att vara agnostiker snarare än ateist. Jag har en tro på något som är större än oss själva, men jag är skeptisk till de större religionerna och de skrifter som finns att tillgå. De känns inte trovärdiga helt enkelt.

Men nog om min personliga tro, det här handlar om Hannah och vad hon går igenom. Det är en skrämmande bok på så sätt att det läskigaste är människorna runt oss och inte Gud eller Helvetet. Jag tyckte verkligen om boken och efter att jag pratat med Lena så har jag fått en djupare förståelse för Hannah och Emil. Det är inte ofta man får läsa om icke troende i ungdomslitteratur, så det här kändes nytt och spännande.