Orkidépojken

Orkidépojken Bokbesatt

Orkidépojken av Helena Dahlgren

SKOGENS MÖRKA GRAVITATION: ALLT PEKAR DITÅT, KÄNNER NI DET OCKSÅ?

När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt.
Sen går det mesta åt helvete.

Det är lika bra att säga det redan nu, men jag tål inte David Lynch och allt han skapat. Twin Peaks inkluderad. Och då har jag verkligen försökt genom att se allt, fast jag hoppade över Eraserhead efter att min pojkvän sagt att det var bland det värsta han sett. Men i Orkidépojken så tycker jag att Helena har tagit det lilla som jag faktiskt tyckte om med Twin Peaks och gjort en egen berättelse som jag tyckte var riktigt bra!

Jag fullkomligt älskar alla popkulturella referenser som jag är glad att jag faktiskt fattar! Och även fast jag inte riktigt hade ett vanligt tonårsliv, då jag satt instängd likt Orkidépojken och läste högstadiet och en del av gymnasiet på distans på grund av min sociala fobi, så känns det så äkta med tonårsångesten som verkligen påverkar min som läsare.

Jag fick lite vibbar av underbara Life is Strange, som är ett spel där man – förutom att man kan spola tillbaka tiden – bland annat får lösa mysteriet med en försvunnen tjej. Precis som med det spelet och de allra flesta mysterier så står det mycket mellan raderna, nästan så att man blir överväldigad. Det är inte en läskig bok, men det finns en obehaglig stämning alltigenom boken. Som om det finns något större mörker i kulisserna som hotar att när som helst sluka allt och alla. Det är tur att den utspelar sig i Tyresö för där har jag aldrig varit och kommer aldrig att sätta mig fot där efter att ha läst Orkidépojken!

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Orkidépojken | Författare: Helena Dahlgren | Genre: Unga Vuxna, Spänning | Förlag: Lava Förlag | Format: Häftad | Sidantal: 148 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

Spökskrivaren

Spökskrivaren
Originaltitel: Spökskrivaren
Författare:
Förlag:
Utgiven: 2017
Sidor: 185
Format: Inbunden
ISBN: 9789172998841
Goodreadsbetyg: 3.25
“Hon sträckte fram handen. 'Jag heter Helena. Helena Larsson.'
'Paolo Bolander', mumlade pappa och tog hennes hand. Helena ryckte till och spärrade upp sina mörka ögon.
'M-men ... är det ... Är du författaren Paolo Bolander?!'
'I egen hög person.'"
Casper och hans pappa, den berömde deckarförfattaren Paolo Bolander, är på väg till släktens torp. Det regnar och Casper är sur. Vad ska han göra en hel höstlovsvecka när pappa bara skriver på sin nya bok? Torpet ligger mitt i skogen – där händer ingenting så här års! Men så träffar Casper Klara och livet vänds helt upp och ner. Kanske är det också Klara som gör att Casper inte inser vad som håller på att hända …

En thriller för yngre tonåringar kan man säga. Det är en välskriven bok, men jag förstod ganska fort att det här är en bok som fungerar bäst för sin tilltänkta målgrupp även om delarna med Caspers pappa var helt i min smak. Gillar man böcker som Ingelin Angerborns Mebeltrilogi så är det här lite i samma anda fast som sagt mer spänning än spökhistoria.

Nio dagar till Uksáhkká

Nio dagar till Uksahkka

Nio dagar till Uksáhkká av Nicklas von Matérn

Tre ungdomar; Tyra, Simone och Richard, börjar samla in pengar till ändamål som ligger dem varmt om hjärtat. Men sinom tid övergår deras goda intentioner till våld, rån och sedermera till mord och terrorism. Det visar sig att en i gruppen har en dold agenda.

Parallellt med den historien utspelar sig Sandras stillsamma liv, en småbarnsmamma och entomolog vid Naturhistoriska museet i Göteborg. Snart dras hon dock in i en härva som bara växer. En arbetskollega försvinner spårlöst och en flicka börja besöka henne på museet. Vem är flickan och varför är hon så inspirerad av Sandra?

Den tankspridde och konstintresserade poliskommissarien, Axel Harryson, sugs in i en historia där gärningsmännens motiv är mångskiftande och där kunskapen om samisk mytologi verkar få en alltmer betydande roll för att försöka lösa mordfallen. Och förhindra förövarnas sista plan.

Den här boken var jag ganska osäker på hur jag skulle formulera min recension. Å ena sidan så är den verkligen aktuell i och med miljöfrågan och psykisk ohälsa samt det ökande våldet bland ungdomar, men å andra sidan så fick jag ingen känsla för karaktärerna. Varken Sandra, Harryson eller ungdomarna föll mig i smaken och det är så viktigt när jag läser en bok. Om jag inte bryr mig om personerna jag läser om så tappar jag fort intresset för handlingen. Och handlingen var det verkligen inget fel på, det är en intressant historia som tar upp mycket av det som – även jag – tycker är stora problem i dagens samhälle. Jag har själv haft att göra med psykisk ohälsa och arbetsförmedlingen så jag vet hur det kan vara. Just de bitarna får mig att haja till och det är tråkigt att de inte fick större utrymme i boken istället för delarna om Sandras familj och arbete som bara slöade ner tempot i boken.

Jag gillade verkligen delarna där själva brotten begicks, men de var på tok för korta och jag har aldrig varit en fan av utdraget berättande med ytterst få dialoger i böcker. Just dialoger är så viktiga för att man ska lära känna karaktärerna och det jag tyckte var roligast att läsa var delarna där Sandra och Harryson kommunicerade med varandra. I det stora hela så var Nio dagar till Uksáhkká en lite för seg bok för mig som vill ha mer spänning, detaljerade brottsbeskrivningar och underhållande dialoger för att uppskatta en deckare eller spänningsroman.

Tack Visto Förlag och Nicklas för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Nio dagar till Uksáhkká | Författare: Nicklas von Matérn | Genre: Deckare, Spänning | Förlag: Visto Förlag | Format: Häftad | Sidantal: 305 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

Raseri

Raseri
Originaltitel: Raseri
Författare:
Serie:
Förlag:
Utgiven: 2016
Sidor: 328
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789163921100
Goodreadsbetyg: 3.11

Finns det några vinnare i raseriets spår?

Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet. Att de klarar sig från den ondska som viruset bär med sig. Den framgångsrika MMA-fightern Pontus räds inte några kamper. Runt hörnet väntar en ljus framtid men när Stockholm drunknar i kaos, tar livet en helt ny vändning.

Jag tackar inte ja till alla förfrågningar jag får om att läsa och recensera då det helt enkelt finns för mycket bra böcker att läsa. Men Raseri lät som en spännande bok som inte påminner om något annat som jag läst av en svensk författare tidigare.

Jag brukar klaga på att det inte är lika intressant att läsa om svenska miljöer då det inte blir något verklighetsflykt. Fast i den här boken så är det snarare det faktum att den till stor del utspelar sig i Stockholm, där jag rör mig till vardags, som gör hela handlingen så mycket mer skrämmande. Det och mina farhågor om att det faktiskt skulle gå precis så här illa för Sverige vid ett eventuellt utbrott.

Det jag tyckte bäst om i boken var språket och hur den är skriven. Det flyter på så pass bra att det inte går att lägga den ifrån sig. Den blev inte långrandig som så många andra böcker tenderar att bli av för mycket beskrivningar av miljöer och – ofta – ointressanta karaktärsuppbyggnader. Här lär man istället känna de inblandade i ett snabbt tempo vilket jag uppskattar något enormt.

Det enda jag störde mig lite på var det något abrupta slutet, boken kändes inte riktigt slut (väntar med spänning på en uppföljare) så för mig hade Raseri gärna fått vara dubbelt så lång. Jag tyckte verkligen om boken och rekommenderar den varmt.

Att inget av de större förlagen ville ge ut denna bok tycker jag är helt galet! Det ges ut på tok för lite skräck av svenska författare och jag hoppas att det satsas mer på det nästa år. Lika mycket för ungdomar som för vuxna.

Tack till Andreas Ek för det fina recensionsexemplaret!