Eftersom det här är en bok med vandringstema så passade jag på att lyssna på ljudboken medan jag var ute i mitt egna “mini-Sarek” Nåsten naturreservat i Uppsala. I stort sett hela boken är spännande rakt igenom och jag gillade karaktärerna, men eftersom vi får höra historien berättas ur huvudpersonens synvinkel så känns allting ganska skevt. Det mesta i boken känns osannolikt, speciellt hur personerna agerar. Mot slutet så får vi ny information och allt vänds upp och ner, vad är verkligt, vem talar sanning och varför gjorde de fyra personerna som de gjorde? Problemet är att jag fortfarande inte har en aning efter att jag läst klart. Jag lyssnade om slutet flera gånger, men vi får inte veta vad poliserna kom fram till eller vad som egentligen hände där ute i Sarek. Jag har svårt för psykologiska spänningsromaner där man lämnar slutet öppet, eller där författaren förväntar sig att läsaren själv ska lista ut vad som hänt utan att det står utskrivet. “Jag ljuger ibland” av Alice Feeney är ett bra exempel på en sådan bok. Det här var för mig en riktig bladvändare med målande miljöbeskrivningar och intressanta karaktärer som tyvärr tappade mycket av spänningen mot slutet – som i min mening var ett stort antiklimax, alltför abrupt och svårtolkat.
