Kungens fånge

170918-10

Kungens fånge av Victoria Aveyard

I tredje delen av Victoria Aveyards Röd drottning-serie prövas lojaliteter på alla sidor.

Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera. De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras…

Just den här bokserien har jag inte alls varit lika förtjust i som andra i samma genre, mycket på grund av de ganska så lama huvudpersonerna. Det krävs lite mer än att man kan kontrollera elektricitet och skjuta blixtar för att vara intressant…

Men i den här boken så börjar jag äntligen att tycka om Mare. Hon blir så mycket större i min bok när hon tar för sig och inte behöver gömma sig hela tiden. Det andra största minuset är kärleksintresset Cal, som trots att han bokstavligt talat är het, är väldigt tråkig. Så fruktansvärt tråkig att jag inte förstår vad Mare ska ha varken honom eller hans lillebror till.

Allt detta drar ner mitt intresse totalt, men jag gillar hur den här boken var skriven. Här händer det äntligen lite grejer och jag hoppas verkligen att det kommer en fjärde bok snart så att vi får se hur det här ska sluta!

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Kungens fånge | Originaltitel: King’s Cage | Författare: Victoria Aveyard | Serie: Röd drottning-serien #3 | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden | Sidantal: 511 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

0
  • Dela

Glassvärdet

lightning-glassvardet

Glassvärdet av Victoria Aveyard

Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera.

Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen och vännen som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag. Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.
Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Jag är inte lika förtjust i den här serien som exempelvis böckerna om Glastronen, men jag älskar verkligen superkrafterna i böckerna. Mare går från att lyda för att överleva till att själv vara den som till stor del styr. Det är skönt att läsa om personer som inte är så mjäkiga och gnäller över att de minsann inte har bett om att bli den “utvalde”. Det finns en hel del våld i den här boken, men knappt någon romantik alls. En hint om en kärlekstriangel får man förvisso, men eftersom Mare är så fokuserad på uppgiften att rädda så många hon bara kan, så blir det inget mer med det. Hennes besatthet av Maven får mig att tänka på underbara Juliette och Warner från Rör mig inte-serien. Jag gillar bad boys som egentligen inte är onda, utan missförstådda, men Maven hoppas och tror jag inte tillhör den kategorin så som han agerat under de här två böckerna.

Tyvärr så tycker jag att det blir för likt Hungerspelen (tredje delen i serien) med Mare som ska vara frontfigur för rebellerna och ena folket mot den onda ledaren. Det blir lite “been there, done that” och boken är på tok för seg emellanåt. Det är först mot slutet som det blir spännande och givetvis så slutar det sedan abrupt med en cliffhanger. Suck. Det talas om en fjärde bok i “trilogin” och jag hoppas verkligen att serien får ett tillfredsställande slut nu när jag fortsätter att läsa trots mitt svala intresse.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Glassvärdet | Originaltitel: Glass Sword | Författare: Victoria Aveyard | Serie: Röd drottning-serien #2 | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, lånebok | Sidantal: 447 | Utgivningsår: 2016 | Köp boken: Bokus

0
  • Dela

Midnattskronan

Crown of Midnight

Midnattskronan av Sarah J. Maas

En lönnmördares lojaliteter är alltid ställda under tvivel. Men ­hennes hjärta vacklar aldrig.

Artonåriga Celaena Sardothien är skarp, modig och vacker. En fulländad förförerska och den bästa lönnmördare hennes värld någonsin skådat. Men även om hon vunnit kungens lönnmördartävling och därmed blivit hans kämpe, har hon varken friheten att fatta sina egna beslut eller att följa sitt hjärta.

Endoviers hemska saltgruvor, där hon hölls som slavarbetare före tävlingen, var ingenting för henne jämfört med hur det är att leva bunden till sin värsta fiende – en kung vars styre är så ondskefullt att det tycks omöjligt att utmana. Celaena ställs inför hopplösa val. Ska hon utföra kallblodiga mord för mannen hon hatar? Eller riskera att skicka dem hon älskar i döden?

Hon måste välja vad hon ska slåss för: sin överlevnad, sin kärlek eller rikets framtid. För en lönnmördare kan inte få allt. Och om hon ändå försöker riskerar hon att gå under.

Jag blev verkligen förtjust i Celaena och Endovier efter första boken. Trots att jag varken gillar playboys och tysta, starka män som inte vågar prata om sina känslor, så plöjde jag igenom Midnattskronan på en kväll. Det är en solklar sträckläsarbok som är omöjlig att lägga ifrån sig när man väl har börjat! Jag är extra förtjust i kvinnor med oanade krafter som bara är sådär extra mycket bättre än alla män i hennes närhet. Verkligen girl power i sin yttersta form.

Sista biten av boken så störde jag mig något enormt på Celaena och hennes vrede gentemot en person som hon uppenbarligen älskar. “Sveket” tycker jag inte var något att bli så arg och sårad av, speciellt inte då det inte var personens fel egentligen. Nä, hon betedde sig ytterst illa och det kändes inte helt logiskt av henne som person.  Bortsett från den delen så var det en riktigt bra uppföljare och jag ser fram emot bok tre!

Jag läste boken “Crown of Midnight” på engelska.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Midnattskronan | Originaltitel: Crown of Midnight | Författare: Sarah J. Maas | Serie: Glastronen #2 Genre: Ungdom | Förlag: Modernista | Format: Inbunden | Sidantal: 415 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

0
  • Dela

Ingrid

Ingrid av Love Kölle

Ingrid av Love Kölle

På dagen är hon en rar liten tant som arbetar inom kyrkan – på natten praktiserar hon neromanti och kommunicerar med de döda.

Ingrid Eskilsson är en rar liten tant som på bred östgötska charmar sin omgivning och alltid har ett gott ord till övers för andra. Om dagarna arbetar hon som församlingsassistent inom Svenska kyrkan i Linköping. På nätterna praktiserar hon nekromanti – magi och trollkonster som låter henne kommunicera med de döda och väcka dem till liv.

Mer än något annat vill Ingrid knäcka odödlighetens gåta, och till sin hjälp tar hon därför Magnus Benedictus Petri, biskop i Linköpings stift under digerdödens härjningar, och mästernekromantiker i hemlighet. Problemet är dock att när den 700 år gamla biskopen kommer tillbaka till jordelivet visar det sig snart att han har en helt egen agenda…

Nu tillhör jag skaran av läsare som faktiskt älskar att läsa gore (lika mycket som jag älskar att titta på detsamma) även om jag inte tycker att en berättelse blir läskigare med lemlästade kroppar, blod och andra kroppsvätskor. Men så tycker jag inte att Ingrid är särskilt läskig, den är underhållande att läsa med en sjuk humor som jag uppskattar och det är en bra inledning på en bok(serie). Fast jag känner personligen att den här boken hade varit betydligt bättre som manus till en serietidning likt The Walking Dead eller som Ola Skogängs Theos ockulta kuriositeter. Jag älskar omslaget och hade tyckt mycket bättre om att se allt som beskrivs, med dialogen i pratbubblor. Det är så jag upplevde boken i mitt huvud i alla fall.

När det kommer till skräck i bokform så tycker jag nästan att more is more och det får man verkligen med Ingrid. Från början till slut så är det äckel och våld. Mysigt! Jag har lite svårt att förstå mig på Ingrid dock. Inte minst vad det är hos henne som kan locka en yngre man, så som hon beskrivs, men vad hennes motivation är. Klart att man inte vill dö, vem vill det?! Fast hon verkade vara en intelligent kvinna (och nekromantiker) till en början, men sedan gör hon osannolikt många misstag under bokens gång. Det kändes ärligt talat lite okarakteristiskt. För vem som helst som läst något om nekromanti vet att det ofta krävs en viss mängd livskraft för att återuppväcka de döda. Ett offer av lika värde. Om man inte tror att det fungerar som det gjorde för exempelvis Dr. Frankenstein…

Jag har sett några filmer med samma tema, främst från 80-talet som med Re-animator, men den kändes mer komplett än Ingrid. Ingrid känns på tok för kort och mer som början på en längre bok vilket givetvis gjorde mig sugen på mer av samma vara, men även besviken på att jag inte fick mer på en gång. Jag avskyr cliff hangers och kommer alltid att göra det. Men hur som haver, jag tyckte som sagt om boken och hoppas på en fortsättning snart. Förhoppningsvis är den lite längre än denna så att man kan lära känna personerna och få veta lite mer om deras bakgrund.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Ingrid | Författare: Love Kölle | Genre: Skräck | Förlag: Swedish Zombie | Format: Pocket, lånebok | Sidantal: 196 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

0
  • Dela

Vattnet drar

vattnetdrar

Vattnet drar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Om det är något jag tycker om så är det våra vackra svenska skogar och vatten. Hade jag möjlighet så skulle jag bosätta mig ute i skogen, för mig så är det en trygg plats där inget kan skrämma mig. Därför så känns det lite olustigt att läsa om mystiska faror som rör sig i skog och mark (och vatten) men det är samtidigt roligt att läsa om.

Jag är dock kluven när det kommer till Vattnet drar. Den är väldigt bra skriven och kuslig till och från, men jag kände aldrig av faran som beskrivs i boken. Men jag har svårt för att vara rädd för något jag inte vet något om. Vad är det med det övernaturliga i boken som är så farligt? Varför vill den oss illa? Det är ganska obehagligt att läsa om våldet och de delar i boken som hade med katter att göra, som den kattälskare jag är, men annars så fann jag människorna i boken betydligt läskigare. Sadisterna Calle och Harta framstod som mer än vidriga och främst hur de behandlar kvinnor, något som fina djurvännen Krister och till viss del även Viktor väger upp ganska bra. På tal om Viktor så tycker jag att hans könsorgan fick lite väl stor plats i boken, man behövde väl inte påminnas av stenens effekt på hans eget kön varenda gång han använde den. Nog för att unga killar har stånd ofta ändå. Jag stör mig mycket på att den enda personen i boken som verkar förstå en bråkdel av vad som händer, vägrar att dela med sig till oss läsare. Boken ställer massvis med frågor, men ger nästan inga svar alls. Delarna med journalisterna var de minst intressanta i boken och jag tycker inte att de tillförde något till handlingen, så jag hoppas att de har en mer betydande roll i kommande böcker, för hade jag hoppat över deras kapitel i Vattnet drar så hade jag ärligt talat inte missat mycket…

Vattnet drar var väldigt underhållande och jag plöjde igenom de 400+ sidorna på någon dag. Den hade många intressanta karaktärer som jag vill läsa mer om och jag vill veta mer om det stundande hotet, så jag kommer att slänga mig över del två nu direkt. I del två så hoppas jag få svar på frågorna!

Måste tillägga att bokens omslag är bland de finaste jag sett och känt på. Så len och skön att ta på. Passande att författaren heter Bäck och att Natur & Kultur ger ut boken också 😀

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Vattnet drar | Författare: Madeleine Bäck | Genre: Unga vuxna, Övernaturligt | Förlag: Natur & Kultur | Format: Inbunden, Recensionsex | Sidantal: 421 | Utgivningsår: 2016 | Köp boken: Bokus

0
  • Dela

Alice i Zombielandet

Alice i Zombielandet av Gena Showalter

Hon kommer inte att ge sig förrän varenda zombie ligger i sin grav. För alltid.


Om någon hade berättat för Alice Bell att hennes liv skulle vändas upp och ner från ett ögonblick till ett annat, skulle hon ha brustit ut i skratt. Från lyckligt till tragiskt, från oskuldsfullt till förstört. Nej, aldrig. Men det var det som hände. Ett hjärtslag. En blinkning, ett andetag, en sekund – och allt hon kände till och älskade var borta.

Hennes pappa hade haft rätt. Monstren fanns på riktigt.

För att hämnas sin familj måste Alice lära sig att slåss mot de odöda. Och för att överleva måste hon sätta sin tillit till den farligaste av alla farliga killar, Cole Holland. Men Cole har sina egna hemligheter, och om Alice inte är försiktig kan de visa sig vara farligare än zombierna.

Första boken i Berättelsen om Underlandet. En förvånansvärt bra och spännande YA-bok med intressanta karaktärer och världen som Showalter har byggt upp är väldigt detaljerad. Tyvärr lyser Showalters religion igenom i boken då karaktärerna är väldigt kristna och som för många ungdomar så krockar religionen med de behov man har i ett ungt förhållande.

Jag tror att boken hade blivit så mycket bättre utan de influenserna. Värderingarna är dock bra och det ger en annorlunda twist på storyn. Hoppas att det blir lite mindre religiöst i fortsättningen och mer zombies för jag gillar Ali och hoppas att hon råkar ut för mycket mer prövande situationer – hon är en stark karaktär 🙂

betygbetygbetygbetygbetyg
Alice i Zombielandet | Gena Showalter | 432 s. | Recensionsex från Harlequin. | 2013
0
  • Dela
Nyare inlägg