Sylvia bevisar än en gång att hon är en mästare på att skriva komplexa karaktärer som berör och känns genuina med riktiga relationsproblem. Jag fastnade direkt för Ellen och Max som båda två påminner mig om mig själv (och inte enbart för att jag kämpar med övervikt och är kattälskare och introvert.) För även om jag är extremt dålig på mindfulness och att bearbeta mina tankar och känslor, så hade jag inte haft något emot att åka på en liknande resa – även om jag inte vet vem jag hade tagit med mig. Personerna i boken har alla olika anledningar till varför de deltar i Stellas kurs, relationer som behöver ses över och fixas eller helt enkelt avslutas. Jag gillar att det inte är så förutsägbart som man kan tro trots att det är en feelgood. Den har även djup, utan att det blir för jobbigt att läsa. Jag längtar tills jag får läsa mer om Pensionat Pensé och kanske även mer om deltagarna på denna kurs, eller om det blir ett helt nytt gäng att följa i nästa bok. En solklar feelgood som jag varmt kan rekommendera och som fungerar att läsa året om, inte enbart i slutet av sommaren!
