Det här var verkligen en härlig bok! Jag gillar den mångfasetterade Ester, som är både stark och sårbar, och hennes talangfulla nya kompanjon. Ester får en hel del nya vänner under bokens gång och det finns även ett potentiellt kärleksintresse vilket alltid är trevligt i historisk fiktion. Vad som inte är fiktion är alla platser i Uppsala som nämns. Då jag har bott i Uppsala till och från i snart 12 år nu, så känner jag till många av gatorna och områdena vilket ger berättelsen en helt annan dimension. Jag har tidigare enbart läst Camillas böcker som riktar sig till yngre läsare, men hon har samma stil även här vilket gör boken extremt lättläst utan att det känns banalt. Camilla är en mästare på att skriva om historiska miljöer, men ändå väva in en del moderna ämnen – eller snarare saker som var otroligt kontroversiella på 1920-talet. Män som hatar kvinnor och fördomar mot allt som anses avvikande är tyvärr ett ständigt aktuellt ämne även idag. Det är skickligt att kunna skriva om det, men ändå få till en spännande och framförallt underhållande deckare (eller mysdeckare om ni frågar mig.) Själva bokens omslag och format bör också nämnas då det påminner mig om min samling med Agatha Christie-böcker, som har samma känsla och tilltalar mig sensoriskt. Skön att hålla i, bläddra i och typsnitt och allt är precis så som jag föredrar det. Tro mig, om det är något som kan få mig att inte vilja läsa en bok så är det hur boken känns och dess layout. Det är dock inget som jag betygsätter utan det här är bara ett stort plus i kanten. Som vanligt när jag gillar en bok, så är den på tok för kort och slutet kändes aningen rushat. Men jag håller tummarna för att det ska komma fler böcker om Detektiv Tillman!
