
Jag hade nog för höga förväntningar när jag började läsa den här boken, för jag förstår inte riktigt varför den har blivit så prisad. Det är en fin – och väldigt jobbig – berättelse om en åldrande man och hans familj, inklusive hans hund och hans bästa vän. Eftersom vi hade den här som månadens bok i bokcirkeln så drog jag genast paralleller till en tidigare bok, Stoner. Precis som Stoner så har Bo mycket tankar och känslor, men det är inget han delar med omvärlden. Han tänker gör mycket, men gör ingenting. Det är frustrerande och jobbigt för alla involverade, allt från hans familj till hemtjänst och även grannar och bekanta. Det är välskrivet och speciellt ljudboken är ypperligt inläst av Lennart Jähkel som gör att jag känner mer för Bo. Men i slutändan så är det väldigt deprimerande och jobbigt att läsa om man har åldrande familjemedlemmar eller har förlorar närstående till demenssjukdomar. Det här är inget jag personligen finner nöje i att läsa, men gillar du böcker som berör så är det här en välskriven och läsvärd berättelse.