
Andra delen i serien håller samma höga kvalité och är minst lika spännande som den första. Det är många nya spår som behöver följas upp och ett av dom handlar om ett mord bland ett gäng forskare vilket jag tyckte var lite extra kul. Jag gillar att böckerna börjar lite långsamma, men bygger upp allteftersom och har ett extra spännande slut. Jag gillar Sherlock – som känns sådär trevligt autistisk och hans möten med Irene Adler – men har desto svårare för Watson och hans svärmerier. Föredrar när han fokuserar på sitt arbete och umgås med Sherlock. Boken är rätt mörk och det gillar jag! Måste även passa på att berömma uppläsaren av ljudboken, Martin Wallström som är en ny favorit! Ser fram emot att läsa/lyssna på fortsättningen nu!