"Julafton är en konstig dag, tycker jag. Man bara går och väntar hela dan. Gunnar och jag smög oss in i salen och klämde på paketen i klädkorgen, där alla julklapparna låg."
Nu ska du få höra om en jul för länge sedan, närmare bestämt julen 1913, när Astrid Lindgren bara var sex år gammal. Det här är en berättelse om när Astrid fick följa med pappa ut i skogen för att hugga ner en julgran, det var snö ända upp till knäna och det var tungt att vandra på den mörka, smala skogsstigen. Men granen var så fin och den blev ännu tjusigare när hon, pappa och Gunnar hade klätt den nästa dag.
Det är också berättelsen om när julstöket hemma på gården i Småland förvandlades över en natt till det vackraste juliga hem man kan tänka sig, och om när Astrid fick en "salighetssak" i julklapp. "Salighetssak, det var om man fick nånting så till den grad härligt att man blev salig av det." Och om det roliga julkalaset hos mormor tillsammans med alla kusiner, när leken aldrig ville ta slut. Och om den magiska hemresan när stjärnorna lyste, hästarna sprang vilt i snön och Astrid låg nerbäddad i släden.
I En jul i Småland för länge sen berättar Astrid Lindgren, så som bara hon kan, om en av sina barndoms jular, om den magiska stämningen, förväntningarna och om allt roligt som hon fick uppleva.
Texten har tidigare publicerats i antologin En jul när jag var liten. Nu utkommer den för första gången som bilderbok med illustrationer av Cecilia Heikkilä.
Jag trodde inget kunde slå en berättelse av Astrid Lindgren, speciellt om hon själv har läst in den. Men den här illustrerade boken ger hennes historia en till dimension och jag gillar verkligen Cecilia Heikkiläs stil. Jag vet inte om jag tycker att allt var bättre förr, men tänk om man fick uppleva en sådan traditionell jul någon gång.
Boken finns hos: Bokus
