Det här var en riktig berg- och dalbana till bok! Det är många toppar och dalar med känslor av hopplöshet, kärlek, sorg, vänskap och ett enormt persongalleri som jag inte har några som helst problem med att komma ihåg. Det tack vare att många av karaktärerna inte benämns med namn utan smeknamn som anspelar på vad de gör eller hur de är som person. Det är i grund och botten en kärlekshistoria, en ganska utdragen sådan då kärleksparet i fråga båda är gifta med andra personer och varje gång Bonnies man eller Lewis fru nämndes i boken så hoppades jag på omedelbar skilsmässa. Det är inte ofta jag hoppas på att någon ska vara otrogen, men huvudpersonernas respektive var riktigt odrägliga figurer som inte förtjänade sina partners på långa vägar. En sak jag tyckte om var att var och vartannat kapitel hade små roliga notiser från tidningen The Daily Trumpet och även om de inte tillför mycket till handlingen så lättar de upp något när det känns extra tungt för Bonnie och Lewis. Något som jag tyvärr störde mig på under läsningen är att alla tjocka karaktärer beskrivs i negativa ordalag och att vara/bli tjock används som ett skällsord mer än en gång. Det synsättet passar inte riktigt in i en feelgood om ni frågar mig och jag hoppas att det inte är ett genomgående tema i Millys böcker, för om vi bortser från det så är det här en perfekt feelgood i övrigt. Den har allt man kan önska sig och jag sträckläste den i ett svep. Det här är den första boken jag läser av Milly Johnson, men jag blev sugen på att läsa fler. Så här i efterhand förstår jag att det här är en fristående del i en serie böcker som alla utspelar sig i samma område, Spring Hill Square, precis som en annan favorit “Kvarteret Kronan” av Lilly Emme och Sara H. Olsson.