Precis som hos Pascals egen serie om Vanessa Frank så är det här en intensiv och välskriven bok, men den är ganska ojämn. Det är lätt att lista ut vem som har skrivit kapitlen med Vera och vem som skrivit kapitlen om Tomas. Johannes och Pascal har båda sin egen berättarstil som jag tycker går bra ihop till större delen av boken, men ibland fastnar jag vid vissa kapitel och det flyter inte på lika bra när de växlar mellan karaktärerna. Själva historien är spännande och – om vi bortser från det eviga blossandet på cigaretterna – igenkänningsfaktorn är stor även fast jag bara var sju år sommaren 1994 så kommer jag ihåg mycket från den tiden. Slutet är långt ifrån förutsägbart, men det är en cliffhanger och jag väntar nu med spänning på fortsättningen!