Helgfrågan v. 15 – Boktips och våren

“Då var det torsdag igen och snart helg. Denna gången tänkte jag vi kör lite boktips.” – Mia

Boktipsa om en bok du tyckte var riktigt bra och varför du tycker andra ska läsa den?

Jag är lite av en Pascal Engman-fangirl numera och slukar alla romaner han ger ut. Det är så otroligt välskrivet och även fast han skriver om ämnen som jag annars inte är så förtjust i, som trafficking, droger, incels och terrorism, så gör han det på ett sätt som jag bara kan jämföra med min favoritserie Law & Order: SVU. Det går inte att sluta titta på serien (21 säsonger hittills) och det går inte att sluta läsa Pascals böcker. Därför tipsar jag om hans senaste bok Änkorna, de är alla fristående men klart man ska läsa de andra två i serien också! Mina recensioner talar egentligen för sig själva: länk.

Bonusfråga: Vad är det bästa med våren?

Det är helt klart att jag äntligen kan börja åka ut till Skogsfröjdens gård igen och fortsätta renovera stugan. I år så ska jag försöka mig på att anlägga en lite mindre odling/trädgård på tomten. Vi får se hur det går då jag knappt kan hålla liv i katternas ampellilja (som de tuggar på då och då) och det ska vara växter som klarar sig själva i någon vecka utan att någon är där och håller koll på dom. Potatis och morötter är det jag tycker bäst om, men jag tar gärna emot tips om ni har koll på hur man odlar i pallkragar utomhus. Det kommer att bli en kamp mot mördarsniglarna helt klart…

Helgfrågan kommer från Mias bokhörna.

Vår bästa tid

Such a Fun Age
Originaltitel: Such a Fun Age
Författare:
Utgiven: 2021
Sidor: 299
Format: Inbunden, Ljudbok
Emira ställer upp för familjen där hon brukar sitta barnvakt en sen kväll. Men i mataffären konfronteras hon av en säkerhetsvakt som anklagar henne för kidnappning. Händelsen, där en ung svart kvinna med ett blont barn omringas, fastnar på film. Incidenten blir startskottet för en kedja av händelser som vänder upp och ner på allt Emira och människorna i hennes närhet tror att de vet om sig själva - och varandra. En samtidssatir om klass, rasism och privilegier.

Det här var en komplicerad bok att läsa och recensera. Jag kan inte säga att jag tyckte den var dålig, för den är någorlunda välskriven och tar upp aktuella problem, “white saviourism” bland annat, men det kändes inte som att någon kom någon vart under bokens gång. Ingen utvecklades speciellt mycket och inget blev speciellt mycket bättre/kom till någon insikt. Under läsningen så var jag mest irriterad över hur många gånger karaktärerna drar på sig offerkoftan och vägrar stå för vad de gör eller säger. Mitt stora problem med boken är att jag inte kan ta någons sida då jag inte kan relatera till karaktärerna överhuvudtaget. Det känns även som att alla generaliserar och diskriminerar varandra på ett eller annat sätt. Det är en sjukt överskattad bok om ni frågar mig, men om man sänker sina förväntningar till en rimlig nivå så är den helt klart läsvärd och ett bra diskussionsunderlag för en bokcirkel.