"Binas historia" är en roman om en av de slumrande katastrofer som alltmer kommer i blickfånget: bidöden. Krisen med bisamhällen som slås ut världen över kan se ut som en perifer detalj i det ekologiska systemet. Men utan bin, ingen pollinering. Utan pollinering, inga växter. Och vad är förutsättningarna för liv utan växter?
William är en melankolisk biolog och fröhandlare i England 1852, som bygger en helt ny sorts bikupor för att ge ära och berömmelse åt sig själv och familjen.
George är biodlare i USA 2007 och kämpar för sin överlevnad men hoppas att sonen kan rädda gården. Men något håller på att hända med hans bin.
Tao arbetar med handpollinering i ett framtida Kina där bina har försvunnit. Hennes högsta önskan är att sonen ska få ett bättre liv.
Från de första trevande försöken att odla bin över det industriella lantbruket till en framtid utan bin. "Binas historia" är tre vackert och överraskande sammanfogade berättelser om relationer mellan föräldrar och barn, och om människans sårbarhet.
Maja Lunde har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien "Världens bästa gäng", som i höst ges ut på Natur & Kultur. "Binas historia" är hennes första roman för vuxna och har sålts till femton länder. Maja Lunde är bosatt i Oslo, Norge.
Den här boken läste jag ihop med min bokcirkel Den röda tråden och det var nog tur det för jag tror aldrig att jag hade läst den annars. Omslaget och titeln får det att se ut som en faktabok om just binas historia, men det är en roman som utspelar sig under både dåtid, nutid och framtid där historierna vävs samman på slutet. Jag gillade boken trots att den är väldigt deprimerande till och från, den handlar främst om hur människan förorenar vår planet så pass att de livsnödvändiga insekterna börjar att dö ut. Det är ingen himlastormande berättelse utan den är lågmäld och sorglig till och från. Verkligen bra skriven, men den når inte hela vägen fram för mig.
Boken finns hos: Bokus
