Kanske imorgon är en roman om en ofrivillig vänskap. En vänskap som blir livsviktig för två grannar i en villaförort till Stockholm. Den ställer frågan om hur mycket vi egentligen vågar tränga oss på när någon annan mår dåligt. För hur mycket angår vi egentligen varandra som vänner, som grannar, som medmänniskor?
Berättelsen kretsar kring Eva och Monika, som är lika gamla, bor i likadana huskroppar, på samma gata, men i helt olika världar. Båda försöker överleva en stor sorg, men har helt olika strategier för att göra det. Den livsglada Monika försöker njuta allt hon kan. Hon lever i nuet i 180 km/tim Carpe fucking diem och allt där emellan. Den inåtvända Eva går till jobbet, dricker sitt kaffe, handlar sin mat och funderar samtidigt på hur hon ska kunna ta livet av sig. När de här två världarna möts uppstår en ofrivillig vänskap och de ger sig av på en resa på Monikas vrålande motorcykel. En resa som kommer förändra allt för dem båda.
En väldigt vemodig vänskapshistoria som bottnar i en hemsk förlust. Jag gillar böcker där man vänder något dåligt till något bättre, och det här är en fin berättelse även om jag själv föredrar lite gladare historier. Jag tycker även att den slutar lite för abrupt för min smak.
Boken finns hos: Bokus
