Det här känns som om det hade kunnat vara en berättelse om min barndom. Med undantag av mobbningen då – ingen vågade ge sig på mig då jag var störst i klassen och aldrig kände mig utanför även när jag var själv. Men så skolkade jag också nästan hela sexan och gick resten av högstadiet på distans på grund av usla lärare och på tok för många elever per klass (kunde inte koncentrera mig.) Men åter till boken så är den ganska roligt skriven och även om jag inte kan relatera till Moa på alla punkter, bland annat hennes musiksmak, så tycker jag om henne och den vän hon till slut får. Det enda som jag inte var så värst förtjust i var faktiskt Edward. Jag har haft många fantasier i mina dagar, men aldrig någon baserad på en verklig person eller idol. Kapitlen med honom kunde jag lätt ha hoppat över då det var mycket mer spännande att läsa om Moas inre tankar och funderingar än hennes konversationer med honom. Jag fick verkligen mersmak och skulle vilja läsa mer av Marta i framtiden.
Tack för det fina recensionsexemplaret Marta!
