Törst

Törst (Raseri #2)
Originaltitel: Törst (Raseri #2)
Författare:
Serie:
Förlag:
Utgiven: 2018
Sidor: 445
Format: Inbunden
ISBN: 9789163960253
Goodreadsbetyg: 4.05
Kampen för överlevnad sätts på sin spets i efterdyningarna av virusets framfart när ett nytt hot gör sig gällande. De som inte har smittats förstår snabbt att om de ska överleva måste de hålla sig undan när solen går ned. För det är när mörkret faller som de kommer fram. De förändrade. Törst är den andra och avslutande delen i serien om polismannen Erik och tar vid där Raseri slutade, där ett virus spred sig som en löpeld genom Stockholm och lämnade inget annat än förödelse efter sig.

Först och främst: Äntligen! Äntligen har jag fått läsa fortsättningen som jag längtat efter i snart två år. Boken utspelar sig direkt efter första boken Raseri och det är fortsatt spännande och välskrivet precis som i del 1. Här får vi följa de överlevande och jag tycker om att ingen sitter säkert. Vem som helst kan smittas eller dö, när som helst. Det är som en egen, svensk variant av The Walking Dead och I am legend. Som jag sagt tidigare så är smittan genialisk. Jag avslöjar inte vad det är om ni inte har läst den första boken än. Rädslan för att bli smittad kan resultera i något värre än det man var rädd för från början.

Det här var verkligen en mysbok rakt igenom, om man kan kalla blod och våld för mys alltså. Jag tycker nog bäst om delarna inne i Stockholm där de rör sig på Kungsholmen och Skeppsholmen. Om man inte är familjär med områdena så kan jag rekommendera att man ta en virtuell promenad i Google Street View för att lättare leva sig in i allt det hemska som sker i Andreas infekterade Sverige.

Det bästa av allt: Boken har ett ordentligt och bra slut. Det uppskattas något enormt och därför så utser jag den här boken till en av de bästa och mest genomtänkta böckerna jag läst i år. Rekommenderas verkligen, speciellt med ett glas rött som tillbehör.

För er som gillar att lyssna på böcker så kan jag även tipsa om ljudböckerna som båda är inlästa av Ludvig Josephson. Han läser bland annat in berättelser i Creepypodden och är en av mina favoriter. Perfekt halloweenlyssning i höst, båda böckerna och podden!

Ser verkligen fram emot dina kommande böcker Andreas, oavsett genre! Tack så hemskt mycket för det fina recensionsexemplaret!

Så mycket kärlek kan inte dö

Så mycket kärlek kan inte dö
Originaltitel: Så mycket kärlek kan inte dö
Författare:
Illustratör: Joanna Hellgren
Utgiven: 2018
Sidor: 169
Format: Inbunden
ISBN: 9789127156432
Goodreadsbetyg: 4.0
Du kan få slåss med mig, säger Lucas. Nej, säger jag. Jag vill att mamma ska bli frisk. Det vill vi alla, säger pappa och kör ut från sjukhusparkeringen. Jag bestämmer mig för att om vi möter nio röda bilar innan vi kommer hem så kommer mamma bli frisk. Trots att nio är mitt lyckonummer gör vi inte det. Leas mamma ska dö. Lea hatar läkarna som inte kan ge henne rätt medicin och hon hatar slangarna under mammas näsa och hennes andfådda andetag. Och hon hatar Noa. Noa som varit hennes bästis hela livet, men inte är det längre. Mitt i allt det hemska pågår livet ändå, med mamma, pappa och storebror Lucas. Det är skoldagar med king på skolgården och fotbollsträningar med Pernilla Skvallerbyttan Olsson och det är drömmar om att få snorkla i Söderhavet. Allt medan mamma blir sjukare. Med stor psykologisk insikt, värme och humor, gestaltar Moni Nilsson det allra svåraste: att förlora sin mamma i förtid, medan man själv fortfarande är barn. Utan att väja för det tunga är det här också en tröstebok. En bok om livet och vänskapen och den kärlek som aldrig kan dö.

Det här är en bok som jag önskar att jag hade läst när jag var liten och funderade över döden. Trots att jag inte förlorade någon närstående vid en ung ålder så var jag ändå ganska arg på mångt och mycket så jag kan lätt sätta mig in i Leas tänk trots att den största förlusten för mig innan 12 års ålder var min hamster Stanley.

Boken är skriven för just målgruppen nio- till tolvåringar och det märks i språket som används, men jag – som ett så kallat äldre barn – tycker inte att det spelar någon roll. Det stör inte själva läsningen på något vis. Handlingen i sig är väldigt tung och Moni skriver så att man ser personerna framför sig. Lea, hennes mamma och resten av familjen känns betydligt mer levande och verkliga än i andra barnböcker jag har läst. Det gör att boken påverkar mig mer än jag hade trott. Det är inte ofta jag gråter när jag läser en bok, men här kunde jag inte låta bli. Döden är hemsk på många sätt, men det här är en hemskt bra bok som jag rekommenderar till alla åldrar. Oskar, en av mina katter på bilden är inte död, han ville bara vara med och tipsa om boken!

Tack till Natur & Kultur för det fina recensionsexemplaret!