Jag hade turen och nöjet att få åka med fina Kim (BokViskerskan) från Älvsjö till Mariefred, men vi hamnade i värsta sortens åskväder på vägen ner. Regnet öste ner och vindrutetorkarna var inställda på max annars hade man knappt sett vägen. Parkeringsplatserna runt Gripsholms värdshus var få, men vi fick tag på en plats en liten bit bort. Inte så bra när man glömt att ta med sig ett paraply!
Under dagen så skrev jag ner mycket av det vi fick höra i min rosa anteckningsbok och när jag renskrev allt på datorn så hade jag fått ihop hela 1450 ord. Nu kommer jag inte att ta med allt här, utan enbart sammanfatta seminarierna baserat på mina anteckningar. Så får vi se om ni som var där känner igen er 😉
Vi hann inte med alla seminarium då vi var med på skrivarskolan, men den var verkligen intressant och kommer att få ett eget inlägg. Så håll utkik efter det!
Vi hade inte turen att få sitta i den finare festsalen med grupp 1, så det blev mycket spring fram och tillbaka mellan de båda husen under dagen.
Livet börjar vid 50!
Kerstin Särneö (moderator) med Eva Swedenmark, Marianne Cedervall och Åsa Hellberg.
I deras böcker får femtioplussarna glänsa, lösa mord och bli förälskade igen. Jag fastnade direkt för uttrycket krak, kvinnors rätt att knulla, som Eva nämnde. Att kvinnorna är less på att curla vuxna karlar förstår jag så väl. Män är rätt “skrymmande” och har man inte vunnit på livets lotteri och fått tag på en av de få fantastiska män som finns, då kan man lika gärna skita i det. Oavsett om man är 30 eller 50+. Livet är för kort för att slösa bort det. Man ska satsa på sig själv och leva i nuet! En av mina favoritfilmer (och böcker) nämns också, Stekta Gröna Tomater. Det handlar om sjukdom, olyckor och mord, men är ändå sådär mysigt och fint samtidigt som den har en allvarlig underton.
Sen är det ju ofta så att när man kommit till en viss ålder så minns man ungdomen som betydligt roligare än den faktiskt var. Man ska inte stirra sig blind på åldern i böcker, för även om de skriver om yngre karaktärer så kan det hända att de får en del av författarens egen livserfarenhet i processen och då blir de i slutändan som “små tanter”. En 25-åring med en 50-årings sinne.
”Feelgood är inte bara socker.” – Eva Swedenmark.
“Det var inte så jävla kul förr heller!” – Åsa Hellberg.
Författarlivet – bara glamour?
Anna Levahn (moderator) med Anette Haaland, Anna Fredriksson och Birgitta Bergin.
Vad händer egentligen efter genombrottet? Det svarade bland annat den tidigare manusförfattaren Anna på (som skrivit manus till Rederier, Pelle Svanslös julkalendern och Tjenare Kungen.) Hon är van vid att vara kreativ på beställning i och med att hon jobbat med tv, men när man skriver böcker så finns det ingen att skylla på om det går dåligt. När man är manusförfattare så behöver man inte vara i fokus på samma sätt eftersom skådespelare och regissörer är de som står i rampljuset. Men jämför man de två så är det betydligt mer glamouröst med tv- och filmpremiärer.
Det blir inte så glamouröst när själva jobbet att producera en bok är långt och ganska krävande. Det finns en viss frihet kring själva skrivandet då man kan bo var man än vill i världen, men man måste vara beredd på att det är ett ganska ensamt yrke. Kraven blir även högre på en efter varje ny bok och även om det är fantastiskt med bokreleaser och liknande glamorösa tillställningar så är det inte för alla.
“Jag är en social ensamvarg.” – Birgitta Bergin.
“Förlagsmingel är det värsta som finns.” – Anette Haaland.
Location, location, location!
Pia Printz (moderator) med Anna Jansson, Åsa Hellberg och Jöns Hellsing.
Ja, hur viktig är egentligen miljön i en feelgoodroman? I skrivarskolan så fick vi höra att miljön är en viktigt karaktär i sig, en som skapar igenkänning eller känns exotisk för att vi aldrig tidigare varit där. Men alla är inte förtjusta i miljöbeskrivning. Åsa byter ofta miljö när hon eller hennes karaktärer känner sig rastlösa och lägger inte alltför mycket tid på att beskriva minsta lilla detalj då det bromsar ner handlingen för mycket. Hon tycker bäst om stadsmiljöer och de platser hon inte har varit på tidigare, besöker hon via Google maps och blandar då verklighet med fiktion. För Anna så är det småstäder som lockar mest. Men man kan även skriva om en annan tid för att på så sätt få en – annars välbekant – miljö att kännas ny och spännande.
Populära miljöer att lägga sina handlingar i har på sistone varit Gotland, strandcaféer, bokhandlar eller små öar i allmänhet. Jöns har skapat sig en egen ö, Hope Island, som han baserat på Islay i den Skotska övärlden (ligger en bit väst om Glasgow) där han ärvt en by. Just Skottland är en väldigt tacksam miljö att skriva om då det känns exotiskt, men inte ligger alltför långt från Sverige.
”Några blommiga kaffekoppar finner ni inte i mina böcker.” – Åsa Hellberg.
Efter klockan 12 så var det dags för lunch, men Skrivarskolan drog ut på tiden så vi hann knappt ta oss utanför värdshuset innan det var dags att bege sig tillbaka till nästa seminarium.
Jag slängde i mig lite strömming och potatismos medan Kims mat inte hann bli klar i tid på grund av strul med nummerlapparna, så den fick hon tråkigt nog ta med sig tillbaka. Varför man har lingon till fisk förresten? Vidrigt med sött till salt fisk, speciellt här då det var mer sylt än rårörda sådana. Nej, det skulle jag bett att slippa. Annars mycket god strömming!
Mys och Mord!
Helena Dahlgren (moderator) med Anette Haaland, Olséni & Hansen och Marianne Cedervall.
Mord kan trots allt vara ganska mysigt så länge det handlar om fiktion och feelgood-deckare. Tänk er Morden i Midsomer, svenskarnas stora sommartv-serie (om vi inte räknar med Ernst) som nu har kommit upp i 20 säsonger. Mycket på grund av de viktiga punkter man kan följa för att det ska bli feelgood:
- Det ska inte vara mycket blod
- Inga älskvärda djur dör
- Det ska utspela sig i en välbekant eller idyllisk miljö
- Ett kreativt, men – oftast – sannolikt mord
Anette berättade att hon hade velat ha med en K-pist i sin bok, men sannolikheten för att hennes karaktär skulle få tag på en sådan var så pass liten att det i slutändan blev en soft air gun istället. Annars så pratades det om allt från golfklubbor till gift som mordvapen. Att man skriver om civila huvudpersoner som råkar snubbla över mord i varje bok kanske inte låter så troligt, men det är väldigt roligt att läsa om just på grund av det osannolika. Ska man eller ska man inte avslöja mördaren tidigt i boken? Här var de lite oense om det då det kan bli ett riktigt antiklimax om läsaren inte har hängt med i svängarna.
Micke Hansen och Christina Olséni skriver tillsammans och det kan bli lite konstigt om man skriver på vardera håll. En person som den ena skriver om kanske den andra har mördat i ett kapitel tidigare. Det gäller att man tänker någorlunda likadant. När de får frågan om de har haft problem med att komma överens så svarar de att det har varit en process att komma till den punkten då man tänker så pass lika att de får ett gemensamt skrivspråk.
“Vi har inte ihjäl oskyldiga i våra böcker.”– Ohséni Hansen.
Romantik och Relationer
Ann Ljungberg (moderator) med Lina Forss, Frida Skybäck och Ewa Klingberg.
Från att ha varit lite av en okänd genre i Sverige så är romance nu så pass populärt att förlagen satsar lite extra på bra skrivna relationsromaner med fokus på romantik. Det är något speciellt med att läsa om stora känslor, om personer i olika åldrar och från olika bakgrunder som går sin egen väg, byter miljö och möter kärleken där man minst anar. Här fick vi höra hur viktigt det är att kunna skriva ur andras perspektiv, att det som skrivs inte behöver vara sant, men att det ska kännas trovärdigt. Kulturkrockar och klasskillnader är väldigt populärt att skriva om och kan ibland vara ett hinder som ska övervinnas för kärlekens skull.
Vi fick även reda på att Lina Forss kommer att skriva mer med sig själv som utgångspunkt framöver och Fridas nästa bok kommer tydligen att utspela sig i Skåne. Det ska bli spännande att se vad det blir för böcker!
“Sexscener = Skämskudde och vin.” – Ewa Klingberg.
”Författarskapet är inte ensamt. Jag har jättemånga låtsaskompisar.” – Lina Forss.
Att satsa på sin dröm
Pia Printz (moderator) med Marie-Louise Marc, Jenny Fagerlund och Anne Liljeroth.
Hur blir man egentligen författare – och vad måste man offra? För Marie-Louise så var det en uppsägning från Elle som blev starten på hennes resa till att bli författare. Hon beskrev euforin av att sedan få sitt manus antaget, men även det antiklimax då boken kom ut i butik. Det var så att säga ingen som rullade ut röda mattan, ingen bok fanns i skyltfönstret, den var knappt uppackad första dagen. Den sortens debutantblues är tydligen vanligt förekommande. Man har så stora förväntningar på författarskapet, kanske efter flera år av jobb med sitt manus. Som med Anne och hennes bok som hon skrev om hela 13 gånger innan den var klar. Det var efter en kurs i Litteraturvetenskap, kreativt skrivande som hon blev uppmuntrad till att skriva mer. Jenny var med i en tävling hos HarperCollins Nordic efter att hon blivit tipsad om att vara med och hon vann. Det gäller dock att man tar till sig av den kritik man får och gör något bra av det. Man ska aldrig ge upp! I vissa fall så kan det betyda att man måste offra en del tid med familjen.
När man väl har fått sin dröm om att bli författare uppfylld så tar det inte slut där. Nej då vill man fortsätta leva drömmen, nå ut till fler läsare, våga och skriva mer. Det får inte vara en engångsföreteelse om man vill fortsätta som författare.
De tips vi fick var att man inte ska bli ledsen för ett nej, utan istället skicka vidare och skaffa en agent om man har ett bra och unikt manus på gång. Man vinner även mycket på att var generös med tips och peppning av andra författare, att gå med i en skrivargrupp är ett bra tips om man vill ha hjälp med sina böcker.
Efter en stressig dag full med seminarier – och en liten stunds fika – så var det äntligen dags att avrunda och få sig en fin, gul kasse med böcker. (se nästa inlägg för innehållet!) Ett glas bubbel på det och lite mingel hann vi med innan det var dags att bege sig in till Skänken och middagen vi bokat in ihop med Feelgoodfredag på Facebook.
Sofia Ymén hade verkligen ordnat det fint med bokmärken vid varje plats och vi slog oss ner tillsammans med henne och flera andra författare och bokälskare från gruppen. Det var i min mening dagens höjdpunkt! Jag och Kim åt varsin räkmacka med en minst sagt udda creme brulée smaksatt med choklad. Det hade varit godare med en klassisk vanilj, men i det stora hela så var det så roligt att få prata om allt från böcker till politik och framtidsvisioner.
Det här får vi verkligen göra om! Stort tack till Printz Publishing och Christoffer Holts för att ni tog initiativ till festivalen och fick till det så bra! Jag hoppas att ni tycker att det blev så pass lyckat att det blir en festival även nästa år!
Karin bjöd även på en kort rundtur av sviten på värdshuset innan vi skulle åka hemåt. Verkligen fint inrett! Jag har hört att det spökar en hel del här dock…
