Äntligen! Även om det inte är så värst mycket fokus på det övernaturliga så blev jag så glad över att Simona skrivit en berättelse som inte enbart utspelar sig i vår moderna värld. Det behövs en liten twist på kärleken för att jag ska tända till om vi säger så och här lyckas det väldigt bra. Att blanda in mat var genialiskt och jag gillar Minoo. De andra får vi inte riktigt lära känna mer än till ytan, på ett väldigt fysiskt plan 
Jojomen.
Det enda jag inte var helt förtjust i är när Minoo delar sitt nyfunna byte med Astrild. För mig som är extremt svartsjuk av mig (tyvärr) så kommer jag av mig lite vid just det stycket, att dela med mig är inte min grej. Jag föredrar när det är två män och en kvinna i trekanter helt enkelt. Men bortsett från det – och att novellen var för kort, ville ju ha mer Simona! – så var det verkligen en liten chokladpralin i bokform. Perfekt att gotta i sig när man är på det humöret. Jag hoppas att även Simona får ta del av något av allt det smaskiga hon skriver om, det förtjänar hon! Det förtjänar jag också, så jag får ta och skaka liv i min kille…
