Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren
Vad väntar i skuggorna på Norra Latin?
Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan.
Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?
Det här är så gott som en perfekt bok. Eftersom jag har varit på Nora Latin för konferenser och gått förbi där många gånger – samt varit där under tiden jag läst boken – så känns den så verklig. Jag tycker verkligen att boken håller Cirkeln-klass och Sara är en underbar författare som skriver så engagerande och smart att man inte kan låta bli att ryckas med i handlingen. Fast det bästa är hennes karaktärer. De kommer till liv på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Likt omgivningsbeskrivningarna – som är av toppklass – så kan jag riktigt se personerna framför mig. Utom Sam då, som jag tycker känns väldigt vagt beskriven utseendemässigt, jag undrar vad hen hade för stil och frisyr mer än jag bryr mig om hens könsidentitet. Det är skönt att läsa om olika människor, men jag tycker att det är för stort fokus på kön i allmänhet. Vem bryr sig om vad folk är egentligen eller hur man skriver pronomen? Det är så löjligt att man måste slänga ihop alla i olika grupper, oavsett om det är han, hon eller hen. Kan inte alla bara få vara individer?
Bara för att jag identifierar mig som kvinna så känner jag ingen speciell tillhörighet med andra kvinnor. Om någon framgångsrik kvinna vinner ett pris så hurrar jag inte för att jag känner att det var “en av mina” som vunnit utan för att hon (förmodligen) förtjänat det för sina egna prestationer. Om någon kallar mig hon, hen eller han spelar ingen roll. Jag bryr mig inte. Med det sagt så tycker jag att fler ickebinära karaktärer borde få huvudroller i böcker och inte bara biroller.
Men nog om mig och mina personliga åsikter i allmänhet, det här är en riktigt bra bok som jag rekommenderar alla att läsa om de har möjlighet och tycker om ungdomsböcker. Det är ingen skräck om ni frågar mig, men en bok om kärlek och förlust, om hur det är att vara ung och försöka hitta sin egen väg i livet.
Den enda anledningen till varför jag inte gav Norra Latin en full pott är att jag är så extremt ointresserad av teater och skådespeleri. Shakespeare tycker jag om till viss del, Trettondagsafton är min stora favorit på grund av crossdressingen där Viola klär ut sig och vilseleder Orsino som hon sen fattar tycke för, men även Stormen tycker jag om. Allt han skrev med tragiska slut tycker jag illa om dock.
