lightning-glassvardet

Glassvärdet av Victoria Aveyard

Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera.

Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen och vännen som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag. Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.
Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Jag är inte lika förtjust i den här serien som exempelvis böckerna om Glastronen, men jag älskar verkligen superkrafterna i böckerna. Mare går från att lyda för att överleva till att själv vara den som till stor del styr. Det är skönt att läsa om personer som inte är så mjäkiga och gnäller över att de minsann inte har bett om att bli den ”utvalde”. Det finns en hel del våld i den här boken, men knappt någon romantik alls. En hint om en kärlekstriangel får man förvisso, men eftersom Mare är så fokuserad på uppgiften att rädda så många hon bara kan, så blir det inget mer med det. Hennes besatthet av Maven får mig att tänka på underbara Juliette och Warner från Rör mig inte-serien. Jag gillar bad boys som egentligen inte är onda, utan missförstådda, men Maven hoppas och tror jag inte tillhör den kategorin så som han agerat under de här två böckerna.

Tyvärr så tycker jag att det blir för likt Hungerspelen (tredje delen i serien) med Mare som ska vara frontfigur för rebellerna och ena folket mot den onda ledaren. Det blir lite ”been there, done that” och boken är på tok för seg emellanåt. Det är först mot slutet som det blir spännande och givetvis så slutar det sedan abrupt med en cliffhanger. Suck. Det talas om en fjärde bok i ”trilogin” och jag hoppas verkligen att serien får ett tillfredsställande slut nu när jag fortsätter att läsa trots mitt svala intresse.