9 juli, 2017

Timglaset av Gena Showalter

Slutet på livet är bara början

Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenley Lockwood, och snart kommer jag att vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenley ”Ten” Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika. Men Ten vägrar välja. Det spelar ingen roll att hennes föräldrar till och med har fått henne inspärrad på mentalsjukhus där hon utsätts för tortyr och misshandel för att övertygas att välja rätt sida.

Både Troika och Myriad skulle göra vad som helst för att rekrytera Ten och få tillgång till hennes ovanliga förmågor. Snart befinner hon sig på flykt, mitt i en dragkamp på liv och död. Vem kan hon lita på? Och vad händer om hon faller för en kille och väljer ett annat rike än det han tillhör? Hon måste helt enkelt hålla sig vid liv tillräckligt länge för att fatta rätt beslut.

Äntligen en bok som påminner om Tahereh Mafis underbara böcker! Här så har inte människorna övernaturliga krafter förrän de dör, men det är likväl ett krig som utkämpas precis som i rör mig inte, fast den här gången är det om de levandes själar i efterlivet. Det är en intressant twist på det klassiska triangeldramat där en mycket speciell tjej står i centrum för de oemotståndliga killarnas uppmärksamhet. Jag har ingen aning om vart det här kommer att leda och det är en positiv överraskning! Som den aspergertjej jag är så uppskattar jag Tenleys fascination för numerologi även om jag inte riktigt förstår lockelsen med Killian som förutom sitt sexiga namn och uppenbarelse verkar vara som vilken annan ”bad guy gone good” som helst. Archer verkar lite mer komplex, men jag saknar ett mer intressant kärleksintresse för att jag ska bli helt tagen. Som det är nu så älskar jag att läsa boken enbart för Ten och hennes personlighet. Jag gillar hennes agnostiska framtoning där hon tror på något (här finns det tack och lov mer fakta att gå efter än i vår världs religioner), men vet inte vad hon ska välja. Lite besviken blir jag över att det inte finns något riktigt tredje alternativ, men så är ju boken skriven av en religiös författare.

Trots att jag är öppen med att jag tar avstånd från alla former av organiserad religion (religionsfrihet ska även betyda frihet från att drabbas av andras religioner) och vet att Showalter är extremt kristen, så tycker jag verkligen om den här fantasivärlden hon har byggt upp. Jag saknar förvisso någon form av passion och lust mellan huvudpersonerna, men det behövs inte för att driva berättelsen framåt vilket känns skönt. Tenley är förvånansvärt kysk av sig och det är väl det enda som jag inte tycker passar hennes person. Jag längtar efter att få läsa fortsättningen!

Slutet på livet är bara början

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Det är skönt med lite nytt blod i genren och jag tycker att Lina Bengtsdotter gör ett ypperligt jobb som debutant. Annabelle är en vemodig berättelse om flera kvinnors uppväxt och händelser som förändrar deras liv för alltid. Jag tycker verkligen om sättet boken är skriven på och jag läser ut boken på några timmar, den är lite som ett avsnitt av min favoritserie Law & Order: SVU blandad med klassisk svensk deckare. En mycket läsvärd sommarbok! Charlie är dessvärre arketypen för en huvudperson i en kriminalroman. Hon har problem med alkoholen och kärlekslivet. Det är så uttjatat att jag inte ens orkar ta upp det mer än detta. Vad är det för fel på att skriva om en huvudperson som inte har några svåra laster, inga lik i garderoben och är glad och singel utan barn och jobbiga ex? Det är trots allt inte den som utreder fallet som ska stå i centrum utan offer, förövare och det som hänt dessemellan.

Själva handlingen kan jag inte skriva så mycket om utan att avslöja för mycket. Det är en hel del svartsjuka inblandad, otrohet och hemligheter som kommer upp till ytan när Charlie återvänder till staden där hon spenderade mycket av sin barndom. Jag tyckte verkligen om karaktärerna även om jag gärna hade fått veta lite mer om vissa mindre sådana. Betty fick större plats än Annabelle vilket jag tyckte var lite tråkigt då jag var mer intresserad av den senare. Det blev mer en bok om Charlie än om Annabelle till slut. Den slutar även lite väl abrupt och man får inte veta vad som händer med alla inblandade, om allt avslöjas och vad som händer sen. Jag hade gärna läst ytterligare några kapitel om bikaraktärerna, men allt som allt så var det en väldigt spännande bok att läsa så här på sommarnatten.