Inte utan min bror av Lena Frost

Lena är en kärleksfull syster som oroar sig för sin bror Shan, som kommit in i den undre världen. Shan har dessutom uppvisat tecken på att han är sjuk. Vi får följa Lenas kamp för sin bror från det att hon är nio år gammal. Under tiden hon undersöker vad hennes bror har för inblandning i den undre världen träffar hon på den häftiga Sasha.

Sasha och hennes bror gör vad de kan för att dölja vad de pysslar med för Lena. Men Lena är inte dum, hon får allt reda på ett och annat. Under en utekväll med sin bror Shan och hans vän Sasha, träffar Lenas vän Jessica den ökända Goran.

Jag läser väldigt mycket ungdomsböcker och böcker för unga vuxna, så jag var sugen på att läsa den här boken av en – för mig – okänd författare. Själva historien som sådan känns genuin och har sina stunder då den är lättsmält, men jag stör mig extremt mycket på alla stavfel och grammatiken i boken är långt ifrån godkänd. Det känns som första utkastet på en bok som inte har korrekturlästs eller fått en genomgång av en riktig förläggare.

Mycket som sker under bokens gång känns snålt beskrivet och dialogerna (ni vet att jag älskar bra skrivna dialoger) saknar personlighet. Efter att jag läst ut boken så vet jag fortfarande inte vilka Lena och Shan var som personer, jag kände inget för dom. Vad hade de för intressen annat än träning? Vad hade de för drömmar och mål i livet? Varför fick inte läsaren veta mer?

I slutet så avslöjas det vissa detaljer om karaktärerna som jag tycker borde ha avslöjats i början av boken för att skapa spänning och då kunde handlingen kretsat kring det i samband med broderns sjukdom. Nu känns boken som ett utkast på en kortare berättelse om två syskon som råkar i lag med fel sorts människor men bara seglar igenom livet tills dess att en sjukdom sätter käppar i hjulet för de båda.

Man får ingen känsla av att de haft så mycket problem som det sägs, det förmedlas ingen fara och de utvecklas inte som personer under bokens gång. Problem som droger, alkohol och brottslighet benämns bara som hastigast och det hade kunnat fått en större roll. Att på baksidan av boken skriva att vännen Jessica träffar Goran (något som inte nämns mer än på någon sida) känns konstigt då boken inte handlar om Jessica eller Goran alls. Vad händer egentligen med Jessica och hennes intresse för den mansgrisen? Dramaturgiskt så fungerar det här inte alls, man har frångått alla bra knep för att skriva en bra och spännande bok. Jag blir lite ledsen över att man inte tagit sig tid till att korrigera felen i boken. Det hade inte krävts mycket tid, så varför man valt att publicera innan dess förstår jag inte. Läs den om ni vill bilda er en egen uppfattning om Inte utan min bror, men jag hade hellre lagt tiden på något annat.

Tack ändå Lena för recensionsexemplaret.