Kungadottern av Elisabeth Östnäs

”Jag vill inte gifta mig. Jag vill lära mig att skriva. Jag vill se andra platser. Mer än den här lilla byn. Far är gammal nu och jag vet att jag ska bli drottning efter honom. Min fostermor vill att jag ska bli en völva, en spåkvinna, som hon.”

Turids värld är en hård vikingavärld. Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva – och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!

Jag lånade boken på biblioteket för att kunna läsa fortsättningen som jag fått som recex. Det var det äldre omslaget och inte det som jag använder bilden från. Det äldre omslaget fick boken att se ut som en bok för yngre barn, men huvudpersonen Turid är tillräckligt gammal för att kunna gifta sig och det är mycket död och jag skulle nog inte rekommendera boken för yngre läsare. Då passar det nya omslaget betydligt bättre.

Jag gillar Turid även fast hon har lite väl höga tankar om sig själv till en början. Det är mycket hon inte vill göra som kungadotter, men så fort det passar så använder hon ”prinsesskortet”. Hon vill äta kakan men ändå ha den kvar. Jag hoppas att hon blir lite mer ödmjuk i nästkommande böcker, eller åtminstone att hon kommer på vad hon vill göra och slutar vela fram och tillbaka.

Det är en spännande bok som jag läste ut fort som attan, full av många äldre ord, men längst bak i boken finner man en ordlista vilket är väldigt bra. Nu är bara frågan; hur ska det gå för Turid på hennes resa?