Glasblåsarns barn
av Maria Gripe
Maria Gripes Glasblåsarns barn från 1964 är en svensk barnboksklassiker, en sällsam och filosofisk berättelse om längtan, saknad och medmänsklighet, om gott och ont.
På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken. Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.
Jag älskar den här boken! Det här är en av få böcker som jag har läst om flera gånger och utöver det så har jag sett filmatiseringen med Stellan Skarsgård och Pernilla August flera gånger om.
Det är en magisk berättelse. Stundom mörk och hemsk, men även ljus och vacker. Den är unik och spännande att läsa även fast man vet hur det ska sluta. Det är en saga som fungerar minst lika bra för barn som för vuxna och jag gillar att berättelsen är genomsyrad av nordisk mytologi/folktro med allt från korpen Klokes ögon till Mildväders magi. Har man inte läst den här svenska klassikern än så är det dags att göra det nu!
Tack Modernista för det fina recensionsexemplaret!
Titel: Glasblåsarns barn | Författare: Maria Gripe | Genre: Barn | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 160 | Utgivningsår: 2016
