Ett veck i tiden av Madeleine L’Engle

Den vindlande, spännande och banbrytande Ett veck i tiden är en av 1900-talets stora ungdomsboksklassiker.

Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Äntligen en huvudkaraktär som jag kan relatera till på alla plan! Meg är precis som jag var i hennes ålder då jag också förstod komplicerade saker, men enkla saker kunde jag helt enkelt inte ta till mig. Jag förstår att det var ovanligt att ha en flicka som huvudperson i en science fiction bok och det är en annorlunda berättelse för att vara skriven på 60-talet, fast varför den har fått så stor uppmärksamhet annars vet jag inte. Den är ganska rörig och namnen på fruarna är för lika och blandas ihop lite för enkelt. Fast boken är kort så känns den väldigt lång tack vare de milslånga kapitlen och jag saknar luft mellan meningarna för att kunna reflektera över vad jag precis har läst. Det matas på med text på tok för intensivt för att min hjärna ska orka hänga med, men det kanske är lättare att ta till sig när man är yngre? Det är en okej bok ändå och det är intressant att läsa om de olika dimensionerna och när de skapar veck i tiden för att förflytta sig genom tid och rum. Även om de inte förklarar exakt hur de går väga till för att göra just detta. Något annat som inte förklaras är vad DET är, och jag tycker att det är lite obehagligt att de inte lyckades besegra ondskan i slutändan, vilket var det jag trodde att hela uppdraget gick ut på, inte enbart att hitta pappan. Jag tycker att det är en småmysig, om än rörig, bok som jag är glad över att ha läst.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!