Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal!
Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe ganska schysst och en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok. Därför skriver hon själv:
“Hittills lever jag ett väldigt odramatiskt liv. Jag har aldrig behövt fly från nazister och ingen jag känner har suttit fängslad i ett gårdshus. Inte ens min bror, som typ borde sitta fängslad gör det, så jag är fullt medveten om att denna dagbok kanske inte kommer vara helt späckad av spänning. Men jag kommer bjuda på exakthet. När någon hittar min dagbok, om ca 100 år, då ska alla luckor vara ifyllda, allt ska vara glasklart. Så om du läser det här är jag förmodligen redan död.”
Men Ruts liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel, och snart är Rut ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa. Frågan är bara vart fan de ska åka?
Det finns få böcker som jag längtat efter att läsa lika mycket som denna. Trots det så väntade jag två år med att läsa den – mest för att jag inte hade råd att köpa böcker (fattig som jag är) och jag hade inte kommit på den briljanta idén att låna den på biblioteket förrän nu. Givetvis läste jag ut boken på två röda, nästan exakt som med Anne Franks dagbok som jag också läste ut på samma sätt ett flertal år sedan. Var också lite besatt av Anne Frank vid den tiden, men inte som Rut.
Rut är lätt att ta till sig som den intelligenta tjej hon är, men det är dessvärre – eller ja, det är inte negativt – Magda som jag känner igen mig själv mest i. Hon är nästan lika snuskig som jag, fast jag är värre 😉
Vissa saker i boken tycker jag mindre om, som Ruts mailkontakt med sin brorsa, som ibland är riktigt rolig, andra gånger rätt ointressant även om den förde storyn vidare på ett snyggt sätt. Jag älskar hur Josephine skriver och önskar bara att boken hade varit längre, kanske handlat om en aningen äldre tjej – som fortfarande är lika galet rolig utan att bli en i mängden av alla tonårstjejer som ska ligga och supa och inte har några vettiga intressen (ett exempel på ett vettigt intresse: läsa böcker!)
Det jag menar är att jag gärna läser mer från Josephine och hoppas att det blir fler böcker, kanske om en äldre Rut? För det är sånt här jag tycker om att läsa. Född fenomenal är en fenomenalt underhållande bok helt enkelt!
