Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman
Alex Schulman, programledare, journalist, författare och bloggare, beskriver i sin bok ett år, 12 månader, där allt ställs på ända och hela livet förändras.
”Jag ska berätta om en lång rad på varandra följande händelser, några lyckliga, andra olyckliga, som kastade om min tillvaro på alla plan. Det är rättvist att säga att jag blev en ny människa. Det här är inte en historia från min barndom – det här är en historia från nuet. Den tar sin början den första augusti 2008 och den tar slut den första augusti 2009. Det här är historien som förändrade mitt liv.”
En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan han levt med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa – han ser inte alls fram emot den.
På dagen ett år efter separationen föds hans dotter Charlie på BB i Visby. Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.
Jag valde medvetet att hoppa över att läsa Schulles första bok då jag visste vad den skulle handla om och jag klarar inte av att läsa sorgliga verklighetsbaserade böcker.
Schulle har för övrigt blivit mitt smeknamn på Alex då jag har sett praktiskt taget allt han varit med i och fortfarande kollar på honom varje vecka – var till och med publik för Veckans kanin och sorgligt nog tillhör jag en av de personer som har varit på plats när han signerat böcker men inte vågat gå fram…
Jag blir så lätt deprimerad av minsta lilla då jag är lite av en empat och verkligen sätter in mig i andras situationer. Det var inte lika lätt med den här boken. Kan vara på grund av att jag aldrig varit kär, aldrig känt mer än vänskap (eller haft perversa tankar/känslor) för de jag umgåtts med. Hoppsan, vilken personlig recension det här blev då 🙂
Jag gillar sättet Alex skriver på, det är lätt att läsa och smälta. Det fanns dock vissa bitar som jag tyckte var lite överdrivna, skrivmässigt. Och då jag läst både blogg och krönikor av Alex så var inte allt nytt. Hade gärna läst om mer privata saker (jag är snuskig, nyfiken och stolt!) Överlag så tyckte jag om boken. Ser inget fel med att slänga in minnesvärda händelser och berättelser som egentligen inte har med saken att göra – eller det har det kanske på ett sätt fast inget man tänker mycket på. Den var skön att läsa och det är framförallt det som en bok ska vara. Frågan är bara om Amanda kan leva upp till allt detta. Det måste i alla fall vara bland det mest romantiska man kan göra, att skriva en bok om och till de man älskar.
Recensionsex från Piratförlaget.
Ligger i sängen och funderar på vad jag ska ta till frukost. Inte nu alltså utan senare, då jag sovit. Det har jag inte ännu men jag funderar ändå på vad jag ska ta till frukost. Kanske som på bilden. Det var gott. Ett glas blåbärssoppa, en kopp te, flingor med mjölk och en grapefrukt-halva. Fast innan dess så ska jag läsa klart boken jag håller på med; Att vara med henne… av Alex Schulman, sova och hämta måndagsposten som kommer vi sådär halv 2 på eftermiddagen. Vad hände med posten egentligen? Förut kom den alltid innan 11 på förmiddagarna. Nu… 👿 Ja, de har verkligen inte blivit bättre.
